Sjung om studentens lyckliga dag...
Det var inte förrän i förra veckan, när jag fick min mössa, som jag insåg att det inte var långt kvar. Nu ligger mössan där i sin låda, vit och fin och bara väntar på dagen med stort D. Dagen som jag och alla mina klasskompisar har väntat så länge på. Studenten!
Själva studentdagen kommer också att bli något alldeles extra, tror jag. Vi har nu under många veckors tid planerat inför själva studentdagen i skolan. Vi har planerat champagnefrukosten, lunchen och kortegen och så vidare. För varje liten sak som vi planerar blir jag lycklig, för då vet jag att det närmar sig. Studenten har under mina tre gymnasieår fungerat som motivation då dagarna har varit alltför gråa och proven alltför många. Då har jag ofta tänkt: Men nu Johanna, nu är det inte långt kvar!
Samtidigt som det ska bli jättekul tycker jag även att det hela känns lite skrämmande. Ja, jag kan faktiskt erkänna att jag känner mig lite smått skakis inför ett liv utan skola. Jag menar; i tolv år har jag gått i skolan. Det har varit jobbigt men samtidigt kul. Men om bara tre veckor så är jag plötsligt inte elev längre. För första gången på tolv år går jag på sommarlov med vetskapen om att jag inte kommer att gå till skolan igen när sommaren är slut. Visserligen ska jag studera vidare efter något år, men ändå. Jag kommer också att sakna alla trevliga personer som man nu träffar varenda dag.
Jag har haft väldigt roligt under alla mina skolår och jag hoppas att framtiden kommer att bli precis lika bra. Jag får helt enkelt hoppas att det är sant såsom man sjunger: ...och den ljusnande framtid är vår. HURRA!
Så jobbar vi med nyheter