Piloterna vantrivs i Ryanairkulturen, har vi kunnat läsa om i SN i veckan (13/8). Sju av tio är rädda för att anmäla säkerhetsproblem, nio av tio tycker att transparensen är dålig och att organisera sig i facket är förbjudet enligt ledningen.
Siffrorna på piloternas oro kommer från en undersökning som den inofficiella fackliknande organisationen Ryan Air Pilot Group gjort och som brittiska Channel 4 har rapporterat om (12/8). Vi kan anta att missnöjet är oproportionerligt stort bland piloter som väljer att organisera sig och svara på en enkät om missnöje. Å andra sidan är det ett faktum att piloterna har fackförbud, att de inte får prata med journalister, att de har urusla löner, långa arbetspass och ofta inte vet om de kommer skrapa ihop en lön de kan leva på.
Ryanair är slasktratten för pilotkåren. Fackföreningsfrihet är inskrivet i FN:s deklaration för mänskliga rättigheterna men varken offentliga eller privata aktörer bryr sig om att hålla fanan högt. Företaget är registrerat på Irland och administrationen omotiverat avlägsen svenska fackliga krafter. Att racka ner på Ryanair ligger varken i Skavsta flygplats eller Nyköping kommuns intresse, som båda jublar över Ryanairs existens och förlängda reklamavtal. Och vi sörmlänningar läser på sin höjd några rader om eländet i tidningen; dagen därpå applåderar vi fyndpriset 99 kronor för en Alicanteflight.
Pratar vi prylar, mat eller hälsa förflyttar vi oss på allt fler fronter in i det postmateriella samhället. Välkommet nog. Men få vill offra friheten att flyga snabbt och snorbilligt Budapest tur och retur. Och våra lokala folkvalda kompromissar skrupelfritt med rättvisa och schyssta arbetsvillkor för piloterna. Politikerna verkar inte vantrivas i den odemokratiska företagskultur Ryanair har etablerat.
Minst en gång har kungahuset hjälp t till att fylla Ryanairs kassa. Prins Daniel landade på Skavsta 2011. Foto: LÄSARBILD