– Välkomna in i Skamgrottan!
Unga Klaras ensemble tar direktkontakt med eleverna från Dansutskolan som kurar på kuddarna, en del med ytterligare en kudde redo att hålla för ansiktet. Kuddarna kommer flitigt till användning. För det handlar om skammen i alla dess former. Om att vara ful, fel, konstig och stel. Och inte minst om pinsamma föräldrar.
Igenkänningsfaktorn är hög. Och det borde den vara. För ett år sedan var Frejaskolans femteklassare några av dem som fick vara med som sakkunniga när Unga Klaras regissör Gustav Deinoff och dramatiker Åsa Karlberg arbetade fram pjäsen.
Tempot är högt och korta scener varvas med live musik där ensemblen spelar, sjunger och dansar. Det svänger ordentligt och eleverna sittdansar och klappar takten under hiten "Uppåner baby". Men det finns också plats för de stilla ögonblicken när andan hålls av medkänsla med stackaren som skäms på scenen.
Skådespelarna pratar och sjunger på flera olika språk och nog finns det att skämmas över så det räcker. Övergivenhet, ensamhet, känslor, kläder, vuxensvek. Och föräldrar.
– Föräldraskammen är det som de flesta vill prata om och känner igen, säger skådespelaren Ingela Schale Berghagen som står redo i korridoren efter föreställningen.
– Och språken, det får vi alltid frågor om.
Kollegan Parwin Hoseinia håller med.
– Det spelar ingen roll om det är enspråkiga skolor som det verkar vara här. Barnen är ändå väldigt fascinerade av språken och vill veta vilka språk vi talar. Jag pratar persiska , vi har också franska, arabiska och spanska på scenen.
Det finns också gott om utrymme för det internationellt gemensamma språket.
Skrattet. Kanske lite pinsamt. Men kul.