Skickligt men långsamt med Jöback

Och visst blir det lite prat om medmänsklighet och kärlek men framför allt levereras en ganska osammanhängande kavalkad av mjukpop på både svenska och engelska. Mellansnacket är i ärlighetens namn mer eller mindre krystat och syftar förstås egentligen bara till att leda föreställningen fram till nästa låt, varav de flesta framförs med Jöback i centrum.
Han sjunger som alltid med full kontroll men det blir snabbt tydligt att hans röst och uttryck kommer bäst till sin rätt i svenskspråkiga låtar som ”Stockholm i natt”, Mauro Scocco-komponerade ”Är det här platsen” och förstås, ”Guldet blev till sand”. Den sistnämnda, och av allt att döma odödliga hitlåten från musikalen ”Kristina från Duvemåla”, rev inte helt oväntat ner de längsta applåderna från publiken i den fullsatta Borggården.
En annan röst som däremot fick för lite utrymme var Cookies N Beans-sångerskan Linda Ström som inte ligger långt efter självaste Bonnie Tyler med sin raspiga och kraftfulla stämma. Överhuvudtaget får tjejerna i Cookies N Beans till stor del stå i skuggan av Jöback i det här turnépaketet, när exempelvis gitarristen Charlotte Centervall får glittra till i ett toksnyggt solo i ”Shallow of waters” skulle man egentligen bara vilja höra mer.
Även Rickard Nilsson som kompade på bland annat klaviatur och gitarr imponerade, inte minst med sin simultanförmåga. Någon som oklanderligt spelar gitarr, sjunger kör och samtidigt spelar fotbas (basspel på stora tangenter på golvet) ser man inte ofta.
Cookies N Beans får riva av ett par av sina upptempo-countrydängor men som helhet blir det lite långsamt med Jöbacks många sololåtar bakom pianot. Trots samarbeten med några av landets populäraste låtskrivare är Peter Jöback ännu inte samma stjärna på pophimlen som på musikalscenen.