Skilda världar och djupa, breda klyftor i dagens Sverige
Insändaren med signaturen Aldrig s, SN 22/3, lever i en annan värld än de som får flertal miljoner i pension. Medan det går världsbäst för de rikaste, är Sveriges fattigpensionärer förlorare. De rikaste och de som strävar efter orätt vinning lever det goda livet väsentligen på de olyckliga fattigpensionärernas bekostnad. De tenderar att vara till och med stolta över sig själva och det som de egentligen skulle skämmas för.
De borde skämmas, men de skäms inte. Skam känner de inte till. Som Mammons tjänare uppträder de som världens frälsare, medan samtidigt Sveriges fattiga blir lidande och förlorar möjligheten och förmågan att kontrollera sina liv.
Beroendet och otryggheten slår igenom i gemene mans liv med full kraft. Gemene man har inte bara gett upp anspråk på delaktighet och inflytande trots så kallad demokrati utan också på sitt livs värdighet trots programmatiska välfärdsrättigheter.
Detta är en vanlig människas reaktion på vad som händer: Det kan jag ändå inte göra något åt. Resultatet blir växande politisk apati.
Fattigpensionären blir sjuk i uppgivenhetssyndrom, som den ekonomiska eliten är orsaken till. Ättestupet kanske var rätt bra. De här orden är anledningen till lidelsefull medkänsla, sympati. Och den tillåter inte stillatigande.
Erich Domrös
Så jobbar vi med nyheter