Som vanligt hade vi föräldrar och barn samlats vid Gripenskolan i Nyköping för gemensam avfärd mot Björkestahallen. Det var sonens lag, Onyx P-03, som hade seriematch i Nykvarn.
Grabbarna kanske var i 10-årsåldern och de hade blivit ett bra gäng. Vi var en del föräldrar som tittade på nästan alla matcher. Hejade på och blev otroligt glada när de spelade bra och vann sina matcher. Vi visste också hur man skötte sig och gick aldrig över gränsen.
Björkestahallen är en trevlig arena, bra läktare och fik med stolar och bord. Jag vet för jag var där rätt nyligen med dottern som också spelar innebandy. Vet inte varför men Nykvarn är väldigt duktiga på innebandy för ungdomar.
Vi supportrar satt på ena sidan av läktaren och hejade på som vi brukade. Matchen var jämn men helt plötsligt blev det ett frislag för hemmalaget ganska nära vårt mål. Onyx-killarna ställde upp en mur på lagom avstånd från bollen. Då är det någon bredvid oss på läktaren som skriker, "Skjut sönder knäna på dem".
Vi var flera som reagerade.
– Vad fan säger du, var min spontana reaktion?
– Vad menar du och du som ska vara en bra förebild för era ungdomar, sa någon annan?
Kvinnan som skrek hade nog inte förstått att hon satt på fel sida av läktaren. Hon såg ganska skamsen ut.
Frislaget slogs och det resulterade i ingenting men våra killar fick i alla fall behålla sina knän intakta.