Skön låtkavalkad med Anki Waldemark
Åtta goda farbröder som odlar jazzens minnesträdgård av swingblommor kunde vi höra i går kväll. Ledare och arrangör är tenorsaxofonisten Bo-Göran Edling.
Med fyra blås och fyra komp rymdes musiken ganska bra i Olrogsalen, som blev nästan fullsatt denna kväll.
I går fick vi ovanligt många låtar, bortåt trettio faktiskt, i en lång kavalkad, ganska korta var och en, utan långa solon och som gjorda att dansa till.
Inledningsvis var jag rätt oberörd. Det lät helt bra, inte tal om annat, men lite fyrkantigt och otajt, och vi är ju bortskämda med mer tekniskt drivna och känsligare musiker. Men det tog sig rejält efter hand. Och vem kan motstå låtar som Up the Lazy River eller Begin the Beguine?
Trumpetaren Inge Lind måste nämnas för skönt Nat King Cole-sentimentala Mona Lisa och för Cootie Williams-fräna Do Nothing till You Hear From Me.
Annars var det sångerskan Anki Waldemark som höjde hela kvällen med sin sång. Säkert tog hon sig igenom Billie Holidays svåra Darn That Dream. Värme och sensualism hördes i Sinatralåten Bewitched, även den läckra fraseringen. Och så en smittande sångglad röst i Somebody Loves Me av Gershwin.
Så jobbar vi med nyheter