Skottet som fällde Björklöven
Det var inte många som trodde att Löven skulle falla, inte efter den drömstarten i Rosvalla. Men Nyköpings hockey kämpade, segade, trampade sig in i matchen. Vändningen kom och den var magnifik. Superhete Henric Höglund avgjorde med 43 i förlängningen.
Den viktiga matchen började som en ren mardröm för Nyköpings Hockey.
Det kändes som att vi inte var med i matchen de första fem minuterna. Kanske till och med de första tio. Men sedan började vi gnata oss in i det mer och mer, tyckte Henric Höglund efteråt.
Det kändes inte bra att inte ha spelat match på en hel vecka. Vi var inte riktigt med. Det var svårt, sa Miika Männikkö.
De båda var de stora matchhjältarna i Nyköpings Hockey.
För avslutningen av matchen skulle alltså bli en dröm av rakt motsatt sort än den i början.
Vi var halvvägs in i den andra perioden när allting plötsligt hände på en och samma gång. Först gjorde Björklöven 30 i ett läge när det kändes som att Nyköping hade jobbat sig in i matchen på allvar och var på väg att ta över. Sekunderna efter det fick Niko Halttunen ett friläge som han missade. I samma veva blev Oleksander Savytskyy skickad till botbänken.
Han hade bara suttit där i sju sekunder när Halttunen skickade in 13. Åtta sekunder senare kom 23. Miika Männikö tryckte in både puck och målvakt och nästan sig själv också i målet. Från väldigt nära håll.
Men det var riktigt att målet blev godkänt, tycker jag, sa Miika Männikö om sitt första mål för kvällen och NH:s 1999:e i historien.
Tre mål, friläge, utvisning, Björklöven-timeout. Det tog 33 sekunder, alltihop.
När vi fick två snabba mål kände vi att det var våran match, menade Henric Höglund.
Värmlänningen fick mycket speltid den här matchen och var het redan från början. Han sköt flitigt och vi var ett gäng som satt på läktaren och sa att det här, den kan Höglund avgöra.
Jaså? Ja, det kändes bra. Jag fick en smäll i första perioden, en klubba som tog i ansiktet. Den tog rätt bra. Jag blev lite yr ett tag men sedan kändes det bättre och bättre.
Och skjuter mycket, det gör jag ju. Ibland kanske det blir väl mycket. Wibner skrek några gånger att han ville ha pucken, men. . . äh, jag vet inte.
Höglund fullbordade inte meningen men leendet avslöjade att han tyckte att han nog gjort rätt som tagit de där avsluten.
Men han hade inte fått chansen att bli matchhjälte om det inte varit för Miikka Männikkös behärskade backhand som gav 33 i början av den tredje perioden.
Antti (Koponen) hittade mig med ett j-kla fint pass och Niko (Halttunen) gick på mål. Jag fick mycket tid på mig och det var en bra backhand, det var det.
Henric Höglund hade som sagt haft sina chanser när 43 kom i förlängningen.
Det var en klockren tekning av Timo (Seikkula). Jag kunde ta emot och sikta. Jag tänkte att nu j-vlar får jag ladda på här...
Det här var så otroligt skönt. Nu är vi med och vi visade en enorm moral. Den ska fler lag få känna på i vår.
Så jobbar vi med nyheter