Hon är den prostituerade flickan som får en ny chans i livet när tre gudar ser hennes godhet och ger henne en trave sedlar. Shen Te köper sig en tobaksaffär, men den invaderas snart av grannar och tiggare som bara vill ha mer och mer. Och Shen Te har ju så svårt att säga nej,,, Till sist tvingas hon uppfinna en känslokall kusin som tar hand om grannarna och finanserna.
Bertiolt Brecht är en pessimist som inte tror mycket gott om mänskligheten och "Den goda människan i Sezuan" är en rätt mörk historia. Regissören Henrik Dahl har valt att poängtera svärtan, men tillföra humor genom en rad skruvade karaktärer. Sex av skådespelarna kliver i och ur smårollerna, ofta i ett rasande tempo, men lyckas ändå ge dem skarpa konturer.
Men framförallt är det Cecilia Sedvall som dominerar scenen, så hjärtegod och hjälplös i rollen som Shen Te och så kallhamrat hjärtlös när kusinkostymen åker på. Och den gör den allt oftare.
"Den goda människan i Sezuan" spelas i höst för högstadieelever, och jag tror att pjäsen kan bli startpunkten för många spännande samtal. Synd bara att föreställningen flimrar förbi så snabbt. En enda föreställning – om än fullsatt – i Nyköping är i klenaste laget när vår egen länsteater gör en sådan storsatsning.