Skruvad ironi om vikten av att mäta
Med lite perspektiv på höstens bokflod märker man vilka titlar som redan börjat sjunka undan och vilka som sticker ut genom sin kvalité.
i det tyska litterära undret, den har korats till årets bästsäljare och dess författare, Daniel Kehlmann, är allmänt utsedd till den tyska litteraturens stora framtidshopp.
Världens mått är verkligen en mycket tysk bok. Författaren, huvudpersonerna och berättelsen är tyska, humorn är det möjligen inte. Smått förenklat kan man säga att boken handlar om nödvändigheten av att mäta världen och svårigheten att samtidigt skratta. Det senare får läsaren göra, mest åt den store Humboldts medhjälpare, den evigt pilske och måttligt systematiske Bonpland.
Alltså, tiden är sent 1700-tal och tidigt 1800-tal. De stora tyska vetenskapsmännen Gauss och Humboldt gör världen begriplig, den förste med sin avancerade matematik, den andre med sina upptäcktsresor.
Carl Friedrich Gauss är en av matematikens fixstjärnor, osannolikt mångsidig och underbarn förstås. Som treåring rättade han sin far när denne sysslade med lönesammanräkningar.
Han hör, tillsammans med Alexander von Humboldt, till de namn som ger den tyska humanismen sitt namn och rykte.
Alexander är sinnebilden för den tyske, knastrigt torre och utomordentlige professorn. Livrädd för kvinnor, djupt förälskad i mätningar, beräkningar och exakta beskrivningar.
På sin resa i Sydamerika konfronteras han med kannibaler, moskiter, djungelhetta och hallucinationer på hög höjd (alla berg måste mätas!).
Den enda förälskelse han upplever riktas mot en hund, som tyvärr leoparden äter upp i djungelnatten, medan hans medarbetare Bonpland osvikligt finner vägen till varje lokal bordell varhelst man beger sig. Däremellan skakar han av feberfrossa och strör lakonismer och sarkasmer i spåren av Humboldts vetenskapliga koloniseringsiver.
Och det är alltsammans ohejdligt roligt att läsa. Kehlmann har nämligen skrivit en klassisk pikareskroman. Högt tempo, skruvad ironi, stor beläsenhet och den sorts distans som gör att även de mycket allvarliga, de som kartlägger världens mitt och låter sig firas ned i vulkaners djup, framstår som smått löjliga.
Världens mått lär oss att le, även om världens uppställning i tabeller är en högst allvarlig sak. Gauss får synnerligen vanliga barn som inte förstår matematik. Humboldt får naturligtvis inga barn, han blir dock upphöjd och ärad, reser officiell och berömd i det oändliga och efterblivna Ryssland, yr av vodka.
När boken slutar färdas Eugen, Gauss upproriske son, på fartyg mot Amerika, frihetens kontinent. Det gamla Europas unga representant har bevistat fel möte och måste fly. Den nya världen, som ännu lider av felet att inte vara helt uppmätt, bjuder en frihet som är förbjuden i den gamla.
Så jobbar vi med nyheter