Släkten är ljuset i höstmörkret
På söndag möts ljus och mörker på halva vägen.Dag och natt är lika långa.Det är alltså höstdagjämningen söndag den 23 september.
Kanske är det till stor del en fråga om attityder och vanor som gör att vi reagerar olika på den mörka årstiden. För många är årstidsväxlingarna ett sätt att leva och inrätta sig.
Lantbrukarparet Viola och Gunnar Gustafsson, Önnersta i Björnlunda, grunnar lite på frågan om höstdagjämningen. De har, liksom så många andra lantbrukare, rättat sig efter årstiderna. Annars skulle det ju inte fungera.
Höstdagjämning är skördetid, säger Viola. Alla äpplena är plockade och potatisen hann vi få upp innan regnet kom.
De pensionerade sig från lantbruket för flera år sedan. Gunnar har fyllt 80 och Viola ska bli 75. De bor kvar i Önnersta by i huset där de bott sedan 50-talet. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn bor i gårdarna runtomkring.
Jag tycker inte vi har det så mörkt på hösten, säger Viola, vi har ju alltid folk omkring oss. Vi är fyra generationer som bor här.
Gunnar tillägger att de gärna slösar med belysningen.
Här lyser alltid utelamporna på nätterna. Det ser trevligt ut när det inte är helt mörkt.
Han tycker att hösten är en vilsam tid. Allt blir lugnare. Nu kan han njuta mer av hösten än när han var aktiv på gården. Då hände det att han inte alltid hann skörda i tid därför att regnet dränkte allt som växte.
Viola nickar. Hon minns hur skönt det var att få in korna och kvigorna i ladugården till höstdagjämningen.
Man visste var man hade dom och mjölkningen tog inte så lång tid. Då fick man kväll i normal omfattning.
Förr satte hon alltid upp en väv när hösten kom och så vävde hon dukar, mattor, gardin och handdukar.
Idag blir det inte så mycket vävt, men det finns annat att fylla höstkvällarna med. De träffar goda vänner och spelar kort, och de planerar vart de ska resa när vårsolen tittar fram igen.
Ett mjukt mörker bäddar in Önnersta redan innan Rapport hunnit fram till vädret. Gunnar och Viola njuter av den stilla hösten.
Så jobbar vi med nyheter