Fotografer älskar ett bra "fighting face". Det är ingen hemlighet. För er som inte riktigt är bekanta med begreppet. Ett "fighting face" är alltså så man ser ut i ansiktet när man:
1. inte poserar.
2. verkligen vill vinna/göra mål/ är på ett upplopp/ är målmedveten.
Jag älskar att plåta människor som brinner för vad de gör, oavsett om det är ridsport, fotboll eller schack och oavsett ålder och kön. Ett fighting face för mig utstrålar hängivenhet, styrka och passion. Tre fantastiska ord att leva efter.
Tyvärr håller inte alla med mig. Jag vet inte om det är så, men jag har en tes om att i och med 'selfiekulturen' så har folk blivit allt mer besatta av att själva bestämma vilken bild som förmedlas av dem. Att själv konstant kontrollera vilken bild som förmedlas av en kan omöjligt vara hälsosamt i längden. Framförallt kan man faktiskt missa vad man egentligen utstrålar.
Ja man kanske inte är vacker enligt dagens "ideal" (som går att diskutera i all oändlighet i huruvida de ens är uppnåbara) mitt i ett skott mot mål? Man kanske inte är skir som en nyutsprungen ros när man ska hoppa en bana på 160 cm med sin überpigga häst och nej, det är få människor som kan posera samtidigt som de paddlar mot ett sverigerekord.
Saken är den, målmedvetenhet och passion är väl det vackraste som finns? Så låt det synas.