I år har våren varit minst sagt tveksam. Jag bor med hundar och går flera timmar om dagen i naturen och det finns fortfarande tjocka issjok utmed bergssidorna som ligger i skugga.
Men: Våren är här nu!
Den smög sig in med de första modiga koltrastarna som prasslade runt i fjolårslöven. För någon vecka sedan hörde jag det tunga vinandet av svanvingar i luften och nu är det fullt tjohej av pip, drill, krax och skrän i naturen.
Det spelar ingen roll att gräset fortfarande mest är gråbrunt, för skogen inte bara sjuder utan kokar över av liv. Då jag och Bob (den gamla "farbrorn" från Lesbos som visade sig vara en ung jakthund) har ett gemensamt fågelintresse går nu en av våra morgonrundor runt en liten, halvt igenvuxen sjö. Det är som att gå rakt in i inspelningen av ett naturprogram som ska visa mångfalden av fågelarter i vårt land.
Jag är ingen fågelexpert men har lyckats urskilja flera olika sorters gäss, en trana (eller möjligtvis häger) svanar, trutar, fiskmåsar och ett stillsamt guppande, lätt förvirrat andpar. Och en dag när vi stod vid strandkanten svepte en mäktig rovfågel ner från träden. För stor för att vara en falk - kanske en havsörn?
På våra promenader i skogen möter vi andra människor och hundar. De flesta är som vi ute för att njuta av naturen. Men ganska ofta håller vi på att bli nersprungna av någon stackare med pluggar i öronen och sammanbiten, plågad min.
Alla blir naturligtvis saliga på sitt vis, men ett litet tips i all vänlighet från en skogstokig djurvän: Våga dra ur propparna och slipp den peppiga musiken. Skogens milda ljud kan lösa upp den mest sammanbitna käke. Släpp in vårens ljud i örat och släpp ut prestationstvånget.
Snart är våren över, den går rasande fort förbi.
Det är nu det händer!