Slöjdromantikens form
En kvist får bli underrede och hatthyllan har en korg av hemmagjort fiskenät. Oxelösundsstipendiaten Andreas Nobel tar vad som finns till hands när han gör sina möbler. Nu ställer han ut på Galleri Fokus i Oxelösund.
Designåret har bara börjat, men jag är redan less på det. Det är så mycket yta, hur snyggt det ska vara för att kunna konkurrera. Jag är så trött på de slicka ytor som finns överallt. För mig är design djupare än så.
Andreas fick Oxelösundsstipendiet för studerande på Konstfack i Stockholm i fjol. I det ingick en sommarvistelse i en gammal villa nära havet i Oxelösund. Andreas var där under sommaren och gjorde en del av möblerna som har nu ställer ut på galleri Fokus. Han tar det material han kommer över och använder det.
Poängen är att folk ska känna att vad kul det skulle vara att göra själv. Det är roligt att göra något själv, att vara herre över situationen. Det är en terapeutisk poäng också, man får bättre självförtroende om man gör något själv.
I utställningen finns bland annat två fällbord i masonit och gran, ett sideboard med bas av en gren, en bänk av en ekplanka som Andreas hittade i somras och en hatthylla gjord av en gren och ett hemmagjort fiskenät. Det kan tyckas vara latmansverk, men det är det absolut inte, säger Andreas.
Jag är proffs och har jobbat länge med form. Det kan vara en enkel idé, men man måste ändå vara noggrann. Det är lite slöjdromantik i att man tager vad man haver, en ekologisk tanke. Dessutom är det mycket ekonomi i det, man tar de material som är billiga. Jag är nog lite snål.
En av hyllorna i utställningen har han gjort tillsamman med sin 5-åriga son.
Jag tänker mig att det finns en pedagogisk potential i snickeriet som kan användas mer än det gör, i skolan till exempel. Design för mig är att få ihop estetiken med ingenjörsdelen och slöjd är ett exempel på det.
Andreas jobbar en del med undervisning i slöjd. I våras tog han examen från Konstfack och arbetar som inredningsarkitekt med designkollektivet Uglycute. Då gör han och de andra hela inredningar tillsammans och det är lättare att hantera än att göra enskilda möbler.
Det är lite dubbelt att ställa ut så här. Då betraktas möb-lerna nästan som skulpturer och får en massa förväntningar på sig som de inte kan infria. En stol är bara en stol. Inredning är lättare, men jag gör möbler ändå för det är så kul. Att ställa ut här känns bra, jag är inte nervös. Jag är väldigt nöjd med möblerna.
Så jobbar vi med nyheter