Slopad pappamånad ett riktigt dumt förslag

Röran i den borgerliga familjepolitiken för åtminstone det goda med sig att barnfamiljernas situation sätts i fokus. Igår presenterade moderaterna som sista parti i den borgerliga fyrklövern sitt familjepolitiska program.
Även moderaterna känner sig tvingade att acceptera den maxtaxa som socialdemokraterna har infört i barnomsorgen. Utöver redan kända förslag med skatteavdrag och ett extra konsumtionsstöd, vill moderaterna slopa pappamånaden och låta föräldrar som föredrar alternativa barnomsorgsformer ta med sig motsvarande subvention som ges i kommunal barnomsorg, dit.
Att riva upp pappamånaden är ett riktigt dumt förslag. Moderaterna borde istället ägna kraft åt att reflektera över sin egen jämställdhetspolitik. För att uppnå det övergripande målet om ett jämställt samhälle vore det mer rimligt att utöka antalet månader som papporna utnyttjar föräldraförsäkringen. Då kanske statistiken skulle visa att papporna engagerar sig i barnens uppväxtvillkor också efter älgjakten och de allra soligaste semestermånaderna.

Den check i barnomsorgen, som moderaterna i praktiken talar om, är desto mer intressant. Inför centerpartiets beslut om en ny familjepolitik fördes också diskussioner om att omvandla maxtaxan till en statlig check i barnomsorgen. Med ett checksystem skulle barnfamiljerna få valfrihet och alla som vill anordna barnomsorg skulle få samma stöd. Lika för alla oavsett om förskolan drivs av kommunen eller i privat regi.
Vilken avgift de privata alternativen tar ut bör sedan vara upp till dem själva och till föräldrarna som bäst avgör hur mycket de vill betala för en god kvalitet i barnomsorgen. Därmed skulle föräldrakooperativ och andra enskilda initiativ kunna uppmuntras och överleva även i framtiden.
Att införa ett checksystem i barnomsorgen borde, till skillnad från en statlig skolpeng, vara tämligen okontroversiellt eftersom barnomsorgen i praktiken är betydligt mer reglerad idag än skolan. Maxtaxan är visserligen frivillig men säg den kommun som avstår och samtidigt vill gå miste om de statliga bidragen.
Skillnaderna mellan de borgerliga partiernas familjepolitik är således inte så stor som det kan verka. Jämfört med vänsterns familjepolitik innebär de borgerligas förslag ökad valfrhet och mer pengar i handen.