I Bruno Mathson-fåtöljen "Pernilla" sitter Kerstin Glader bekvämt och beundrar utsikten av ett regnigt, grönt Koppartorp. På andra sidan rummet sitter hennes man Agne Sjeldrup i "Eva" och dricker kaffe. Kerstin och Agne har varit ett par i 16 år och flyttade tillsammans till Koppartorp 2006. De behövde ett hus med plats för två och med mycket arbetsutrymmen. Det hittade de som av en slump i Koppartorp, och har sedan dess gjort huset till deras på flera sätt.
För Kerstin är att det ska vara vackert i hemmet "prio ett", berättar Agne.
– Ända sedan jag träffade Kerstin har jag fått lära mig att prioritera estetiska värden, och det har jag haft glädje av, säger Agne.
Han håller hus i verkstaden på baksidan av huset, medan Kerstins hjärtebarn - och husets själ - finns på undervåningen. Det som var tänkt som husets matsal har Kerstin fyllt med lokala, och mindre lokala, konstnärers alster och gjort det till Galleri Guldgruvan.
Där finns akvareller av Oxelösundskonstnären Sonja Åbrink, små vackra träskåp med finurliga funktioner av Adja Asmussen och mycket mer. Det är Kerstin som väljer ut konsten och hittar konstnärerna, inte tvärtom. Ända sedan ung ålder har hon varit känd för sin stilsäkra smak.
– När jag var ung kallade en arkitektvän mig för "smakprinsessan", säger Kerstin med ett skratt och fortsätter:
– Fulhet kan också vara fint. Huvudsaken är att det finns själ i konstverket.
Tanken med galleriet är att besökarna ska få uppleva konst i vardagsmiljö. Det börjar redan vid ytterdörren.
Handtaget är en kvist naturligt formad till ett "S" med utsmyckning som Kerstin berättar står för "Sjeldrup". I hallen, som leder in till galleriet/matsalen, blandas konsten med naturen. Från taket hänger kronor gjorda av gräs, mossa och blommor. Genom fönstren släpps det, för dagen, molnmättade ljuset in.
Har det hänt att besökarna blivit lite för hemmastadda och gått in i rum som inte tillhör galleriet?
– Nej, de är så trevliga och det är alltid kul när de hittar hit! Jag brukar ställa en liten manchesteråsna i mitten av trappen för att säga "hit ska du inte gå", och det har nog aldrig hänt, säger Kerstin.
Många av besökarna är mest förvånade att de får gå in i huset som framstår som privat.
– I bland kommer det besökare som kikar in genom fönstren och sedan börjar gå sin väg. Men då hojtar vi på dem och bjuder in dem. Agne serverar alltid kaffe.
I höst är det sju år sedan galleriet öppnades. Många av konstnärerna som ställer ut hos Kerstin är hennes vänner och vill inte ställa ut någon annanstans. Även Kerstins konst finns med på ett hörn.
– Jag vill inte jobba så mycket, men folk köper ju min konst så då måste jag göra nytt.