Hur blev det nu i lördags på Stensund? I en inte helt inspirerande lektionssal för musik? Lite glest med publik. Men med ett brunt riktigt bra piano och ett blänkande svart dragspel med fantastisk klang. Och två virtuosa musiker i svart som uppenbart funnit varandra och var perfekt synkroniserade.
Jotack, lite av vardera upplevelsen. Det fungerade bra allting, moll och dur i möte liksom sorgen och glädjen, men nådde inte alltid de högsta höjderna. Ändå handlade Tania Naranjos musik om bergskedjan Anderna. Och Minna Weurlanders om hennes rötter i Karelen, där förfäderna under kriget måste evakuera sina hem och lämna allt med en kvarts varsel. Här fick ändå musiken en extra svärta och volym från mycket luft av långa drag med bälgen.
Kanske var jag inte riktigt beredd på att så mycket skulle vara deras eget material i en blandning av nordisk folkmusik och sydamerikanskt temperament, eftersom Minna Weurlander kommer från Finland och har dragspelskulturen därifrån och Tania Naranjo kommer från Santiago i Chile med både klassisk och folklig musik med sig. Plus naturligtvis traumat av diktaturen 1973 och framåt.
Kanske var det också så att de låtar som var tango nuevo var den bästa musiken. Främst förstås Astor Piazzolla och hans dödsmärkta Oblivion. Men också svenskarna Jonas Dominique och Kjell Edstrand, som skrivit tangoetyder för dagens ovanliga duo.
Pianot var rätt ofta ackompanjerande men ibland också ett rytminstrument, speciellt när pianisten drämde till med handloven i basen eller pillade med vänsterhanden under locket och dämpade strängarna.
Dragspelet fick oftast stå för melodin, det smäktande eller smärtsamma, ibland med darr på rösten, ibland med otroligt mycket volym och snärtigt uttryck.
Då blev det som allra bäst denna dag i den bröllopsdans som Minna Weurlander skrev till filmen om Frida Kahlo. Hon antydde att hon kanske också skrev den för sig själv, nygift men också nyskild som hon då var.
Här dansade smärtan med glädjen i svart uppgörelse. Jag tror ändå livet och stoltheten vann. Varför skulle annars dagens musiker ha tangodansens höga klackar på sina skor?