Utredningen har gjorts av företaget Vectura som är ett teknikkonsultföretag som bland annat gör analyser åt sina kunder. Rapporten är en nedslående läsning för alla Gnestapendlare. Det står klart och tydligt att egentligen all annan trafik får stå åt sidan för snabbtågtrafiken eftersom denna trafik har högsta prioritet i tilldelningsprocessen. I Tågplan 2014 ökar antalet avgångar med snabbtåg med 50 procent, medan fjärr- och regionaltåg får färre antal avgångar, längre restider och förändringar i fasta tidtabeller. Det sistnämnda, att tågen inte längre går två gånger i timmen, på fasta tider, under rusningstrafik gäller även pendeltågen.
"Med dagens utvärderingsmodell skulle en snabbtågsoperatör kunna söka all kapacitet på banan och helt slå undan förutsättningarna för övrig trafik" skrivs det i rapporten.
– Om man ser till hur det blev i slutändan finns inget kvitto på att de här förändringarna stämmer överens med tanken om bästa möjliga utnyttjande av järnvägen, landar man verkligen i samhällsekonomisk nytta? Kan man påstå att ytterligare snabbtåg är mer värda än själva Gnestapendeln. Kanske kan det vara så, men Trafikverket kan inte svara på det, säger Martin Sandberg, utredare på Vectura.
När man mot slutet av arbetet med Tågplan 2014 hade utrymme för tvistelösningar, fanns det inga tvister att lösa på sträckan som Gnestapendeln trafikerar. Det fanns det däremot i Göteborg och mellan Västtrafik, som bedriver lokaltrafik, och den nya aktören MTR. De två parterna kunde inte komma överens, vilket gjorde att Trafikverket till slut fick gå in och använda sina prioriteringskriterier. Eftersom snabbtågen prioriteras, gick MTR ut som vinnare i samtliga tre tvister.
Det här är oroväckande läsning för Gnestaborna...
– Jag förstår det. Gnestapendeln har en speciell situation. Man måste fråga sig om snabbtågen alltid ska gå före. Om det bara blir fler och fler snabbtåg urholkas nyttan till slut, säger Martin Sandberg.
Han menar att man behöver se över tilldelningsprocessen och att förändringen måste komma från högre instanser är Trafikverket. De har tydliga ramar de jobbar efter och därför finns inte lösningen på den myndigheten säger Martin Sandberg.
– Metodiken man använder togs fram när det var en helt annan situation, det rådde inte kapacitetsbrist och framför allt var inte persontrafiken avreglerad. Den är inte anpassad för de nya förutsättningarna.
Martin Sandberg framhåller också att det är viktigt att man utnyttjar de regionala samarbetena som finns i Mälardalen.
– Man behöver gå ihop som en stor aktör och röra om lite grann. Det finns de på Trafikverket som ansvarar för det här och har det kämpigt. De vill nog helst bli lämnade i fred, men om man kan få dem att haja till kanske det skulle göra saker och ting lättare. Man får helt enkelt inte sitta på sin kammare och vänta in Trafikverket, avslutar han.