Snart premiär för Manga-prinsessa
Nervösa vakter passar på prinsessan. Pappa kungen missar målet i bollspelet för att prinsessan måste få vara glad . Men prinsessan anar oråd. Det är teaterrepetition av Prinsessan Sorgfi, en barnpjäs som snart har premiär.
Skådespelarna har repeterat sedan i mitten på januari och ser fram emot premiären om en och en halv vecka.
Det går bra att repetera, det är roligt. Det är väldigt mycket musik i pjäsen och en sådan engagerad ensemble, vi skapar allting tillsammans, säger Caroline Rendahl som spelar Prinsessan Sorgfri.
Grundhandlingen i Prinsessan Sorgfri är att en prinsessa bor med sin pappa Kungen i ett slott omgärdat av en hög mur. Inget får vara sorgligt eller negativt i slottet, eftersom prinsessan inte får bli ledsen. Alla gör allt för att se till att reglerna efterlevs, men en dag dör kungen och prinsessan ger sig ut i riktiga världen.
Det är en sådant kollektivt berättande, det är väldigt barnsligt och lekfullt. Vi beter oss som målgruppen, haha! Det är verkligen en saga, med allt vad det innebär, säger Marie-Thérese Sarrazin, som ingår i ensemblen. Pjäsen har fem skådespelare och tre musiker. Alla delar på massor av roller, förutom huvudrollen som är fast.
Idéerna till Prinsessan sorgfris scenografi kommer från det japanska samhället och Manga-teckningar. Det betyder ett svulstigt, urflippat och hypermodernt på samma gång. Musiken står Jan Levander för, tonsättare som bor i Björkvik. Musiken är klezmerinspirerad, vilket kanske är nytt för publiken som kommer att vara i mellanstadieåldern.
Pjäsen sattes ursprungligen upp på Unga Klara i Susanne Ostens regi, men då var det en prins som handlingen kretsade kring. Producenten Hele ne Hultberg och regissören Judith Hollander tyckte att pjäsen var så högaktuell att de ville sätta upp den. Diskussionerna om curlingföräldrar som städar undan framför sina barn pågår för fullt just nu.
Vi lever i en sådan tid nu med ett lyckoideal och allting ska gå väldigt fort. Alla ska få det de vill ha på en gång och blir det inte så blir man olycklig. Jag tänker att vi behöver både sorg och glädje för att bli vuxna människor . Livet slutar ju med döden, som någon sa, säger Judith Hollander.
Pappan vill ju inte illa i den här pjäsen, han försöker på det sättet han förstår. Som tur är har han en klipsk dotter som vågar använda den makt hon får. Det finns många aktualiteter i pjäsen och kanske lite moralitet.
Bakom produktionen står Sörmlands Musik
Så jobbar vi med nyheter