Precis som att frågan inte manglats tillräckligt säger nu regeringen att tv-licensen ska finnas kvar. Finansieringen för public service är "förvånansvärt livskraftig" sa kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (M) i går när regeringen släppte förslaget för hur SVT, SR och UR ska få sända åren 2014-2020 (SR Ekot 19/6). Förslaget från public service-utredningen kastas över bord; att tv-licensen ska slopas eftersom den är knuten till gamla fysiska tv-apparater.
Utredningen hade helt rätt – SR, SVT och UR behöver en teknikneutral finansieringsmodell. Det är burken som förpliktigar att bekosta allt de tre företagen producerar: radio och tv; digitalt och analogt; direktsänt och på begäran. Nu när SVT sänder live på nätet ska alla med internet förvisso betala licensen men Radiotjänst kommer inte jaga några internetsmitare, har man halvmesyr-aktigt kungjort.
På finansminister Anders Borgs (M) inrådan behåller man fegt nog status quo i finansieringsfrågan, den mest brännande bland många i public service-propositionen. Man "tillsätter en utredning" (!) om framtidens finansiering utifrån ny teknik, förändrade medievanor och pappersmediernas överlevnadsproblem. SR:s och SVT:s vd:ar är föga förvånande upprörda över att deras företag misstänks för att konkurrera ut pressen; Tidningsutgivarnas vd applåderar gehöret hos regeringen.
Men omständigheterna förändrar ingenting. Ända sedan monopolet på svensk tv spräcktes på tidigt 90-tal har tv-licensen varit ett knasigt sätt att finansiera public service på. Allmänhetens radio och tv konsumeras i dag av i princip alla i princip överallt. Sådana kostnader läggs av såväl praktiska som principiella skäl på skattsedeln. Noggrant avskilt från statsbudgeten kan den politiska obundenheten för public service garanteras.