Vi har vant oss vid siffrorna. I går kom ny statistik på att arbetslösheten stiger – 8,7 procent saknar sysselsättning, att jämföra med 8 procent för ett år sedan enligt SCB. Förvånande nog är det i allra högsta grad studenter som står bakom ökningen. SCB kan inte förklara varför, enligt TT.
Är det glädjande att så många arbetslösa kan räknas in bland dem som investerar i sin framtid – studenterna? 46 procent av dem arbetar redan, enligt en rapport CSN släppte förra året (Studerandes ekonomiska och sociala situation). Det är ett stort plus att få in en fot på arbetsmarknaden under studietiden. Men att studenterna arbetar underlättats av ett systemfel. Fullt studiemedel – bidrag och lån – ska ges för heltidsstudier på 40 timmar i veckan, men i praktiken rör det sig om helt andra timtal. Slappast är det för humaniora- och teologistudenterna som snittar på 20 timmar i veckan, enligt en undersökning från Eurostudent på allastudier.se. Endast medicin- och tandläkarstudenter kommer upp i 40-studietimmarsveckor. Ingen grupp ligger över det, enligt undersökningen.
Under pluggtiden bör studenter naturligtvis lära sig så mycket som möjligt och då pekar 20 timmar i veckan åt helt fel håll. Kraven på studenterna måste höjas och fritiden minskas. Det för diskussionen in på tokigheten att lärosätena får betalt per utexaminerad student, men hur det systemfelet ska lösas är en annan ledare.
Samtidigt som allt fler studenter söker arbete säger allt fler att de får ihop ekonomin, enligt CSN-rapporten från förra året. Att jobba för att klara brödfödan tycks alltså bli mindre akut. Det väcker onekligen frågan om studenter har fått ännu lägre krav och mer fritid.
Vi har ett misstänkt växande resursslöseri på våra svenska lärosäten, som utbildningsminister Jan Björklund inte borde blunda inför.