SN:s språkombudsman ogillar slappt språkbruk
Svordomar, floskler och slappt språkbruk. Det är sånt som retar tidningsläsarna mest, tror SN:s nye språkombudsman Johan Erséus. En gång i månaden ska han svara på läsarnas egna språkfrågor i SN. Nu längtar han efter spännande språkmejl.
Tidningsläsare störs av sådant de tycker är slappt språkbruk, säger språkvetaren och journalisten Johan Erséus som är SN:s nye språkombudsman.
Det är bara en bråkdel av alla läsare som faktiskt hör av sig till tidningen och klagar när det blir fel, men många reagerar. Och läsarna har ofta bra synpunkter och åsikter om språket i tidningen.
Johan Erséus är intresserad av språkhistoria men ingen bakåtsträvare. Han påpekar att språket faktiskt måste få utvecklas.
De flesta vet att det svenska språket är föränderligt, men många tänker inte på att det faktiskt har ändrats även under deras livstid. Förr ansågs det till exempel vara helt fel att säga och skriva äldre än mig. Det enda korrekta var äldre än jag. Men det där är på väg att ändras både i folkmun och bland grammatikexperter. Ofta är det just under en sådan övergång som språkbruket vacklar, och många blir irriterade när uttryck används på ett sätt de tycker är fel.
Johan Erséus är noga med att påpeka att utvecklingen inte ska förväxlas med en allmän förslappning.
Nej, det handlar inte om förslappning utan om förändring. Ta ordet automobil till exempel som alla använde i början av 1900-talet. När folk började säga bil ansågs det slarvigt till en början, men jag tror inte att någon skulle vilja gå tillbaks till det längre ordet igen. Svenska språket är inte hugget i sten, utan något vi gemensamt vårdar och utvecklar.
Som SN:s språkombudsman ska Johan Erséus svara på läsarnas frågor och funderingar om språket i tidningen. En gång i månaden kommer hans språkspalt att publiceras här på kultursidan, och då kan det handla om allt från grammatik till svordomar.
Man får svära i en tidningsartikel, men bara om det är befogat. Som journalist ska man vara medveten om att svordomar är starka ord som uppfattas som stötande av många. Det är samma sak med könsord.
Något som särskilt intresserar Johan Erséus är hur man gör tidningsspråket mer levande. På bland annat SN genomför han just nu språkkurser där han hjälper oss journalister att utveckla språket och reportageskrivandet.
Det är viktigt att man som journalist försöker använda fler synonymer och bredda ordförrådet. Sen gäller det att man uttrycker sig konkret och inte släpper in en massa osmält myndighetsspråk i artiklarna. Man ska inte skriva föryngringsytor om man menar kalhyggen.
Vilken sorts frågor vill du ha från SN:s läsare?
De får fråga om precis vad de vill. Det kan gälla språkfel eller förändringar av språket. Jag svarar gärna på frågor om lånord och särskrivningar. Är det saker man retar sig på eller undrar över är det bara att höra av sig.
Så jobbar vi med nyheter