Socialdemokraterna och den svarta komedin

Om Socialdemokraternas förnyelse av sin politik vore en film skulle den vara en svart komedi. Inte minst ­castingen av huvudrollsinnehavarna för tankarna till John Cleese. Något annat än inspiration ifrån Monty Pyton kan inte ligga bakom att Socialdemokraternas förnyelse leds av ­Ibrahim Baylan och Mona Sahlin.

Övrigt2010-02-20 05:00

Den som funderar över vilka misslyckanden som lett fram till Socialdemokraternas förtroendekris inser ganska snabbt att Göran Persson inte var partiets största problem. Anledningen till varför Socialdemokraterna blivit ett parti bland andra – och har förlorat samtliga tre storstadsregioner – är en misslyckad skol- och integrationspolitik. Väljarna har vänt flumskolorna och förortsvåldet ryggen.

Vilka har då varit ministrar för skol- och integrationspolitiken? Just det. Samma personer som i dag är partisekreterare och partiledare. Varken Ibrahim Baylan eller Mona Sahlin har bevisat att de klarar av att hantera samhällets kanske två största utmaningar.
När Sahlins bundsförvanter Anders Lago och Luciano Astudillo skriver om Socialdemokraternas nya integrationspolitik är det således läge att hissa en röd varningsflagg (DN 19/2).
Talande är att de båda skribenterna är politiker i från två städer i vilka segregationen är störst i hela landet. Få kommuner presenterar så dåliga skolresultat som just Södertälje och Malmö. I Södertälje är var fjärde högstadiepojke inte ens behörig att söka till gymnasiet.
Antalet unga killar utan en vettig sysselsättning är en tickande bomb.
Nu vill Lago och Astudillo komma till rätta med utvecklingen genom att införa en lag, vilken tvingar landets kommuner att ta emot nyanlända flyktingar. De bedömer att situationen med trångboddhet i till exempel Malmö är så alarmerande att kommunalt självbestämmande i flyktingmottagandet bör avskaffas.
Bättre än att helt bortse ifrån att individen – oavsett etnicitet, klass och politisk ideologi – alltid söker sig till sina likar torde vara att ta ett helhetsperspektiv på integrationsproblemen. Vad som behövs är en skola i vilken alla elevers kunskaper tas till vara och en kraftigt uppluckrad arbetsrätt.

Därefter bör politiken genomföra en grundlig översyn av vilka invandrarföreningar som får ekonomiskt stöd och varför. Invandrarföreningarnas verksamheter tenderar att öka segregationen. Det kan inte vara rimligt att uppbära statliga bidrag när verksamhetens enda uppgift är att vara samlingsplats åt individer med samma nationalitet.
Det går absolut att kombinera en generös invandringspolitik med en aktiv integrationspolitik. Tyvärr har Socialdemokraternas flygande cirkus aldrig haft den förmågan.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om