Sofia Karlsson väntar vid Kolmilan
I morgon har man chans att höra Sofia Karlsson sjunga den Dan Andersson-visa som handlar om att vänta vid en mila, just vid en mila. Då spelar hon nämligen vid Kolmilan intill Skottvångs gruva.
Ja det har jag faktiskt. Jag har sjungit den vid en mila i närheten av Grängesberg, men då var det bara med kompisar, och inte i något officiellt sammanhang. Den här gången ska jag besjunga Skottvångs kolmila och dess omgivning.
Du sjöng på nya Oxelösunds visfestival, vad tyckte du om den?
Publiken var jättehärlig och platsen med, men vi hade lite trubbel med ljudet så vi gjorde inte så jättebra ifrån oss.
Du har ju slagit igenom med Svarta Ballader där du sjunger Dan Andersson-
visor. Vad var storheten med Dan Andersson?
Hans blandning av melankoli och hoppfullhet, och hans roliga sätt att skriva. Det är festligt och inspirerande att sjunga.
Vilken artist skulle han motsvara i dag?
Hmm, han var ju lite galen, både rolig och vemodig samtidigt. Och så var han en diktare... Håkan Hellström kanske.
Vad har du mer på gång?
Vi har många härliga konserter framför oss, bland annat på Dan Andersson-veckan i Grängesberg.
Kan man verkligen fylla en hel vecka med Dan Andersson?
O ja.
Hur kändes det att vara med på Allsång på skansen?
Det var en fantastisk publik och det var jättekul att sjunga med Carl Anton. Men det är lite upphaussat så det var väl inte helt avslappnat.
Kommer dina visor verkligen till sin rätta på Allsång?
De kommer till sin rätta där det finns folk som älskar musik.
Fast bäst vid en mila?
Ja.
Det blir förstås kolbullar vid kolmilan...
Ja, och termoskaffe blir det nog också.
Så jobbar vi med nyheter