Solidariteten får inte glömmas bort
Det massmediala informationssamhället drabbar oss med full kraft . Den tredje vågens samhälle har kommit. Första vågen var bondesamhället som fanns i tusentals år och avlöstes av industrisamhället, vilket började växa fram på artonhundratalet. Man kan nog säga att de första kapitalisterna växte fram parallellt med bondesamhället. Innan dess levde ju människorna som jägare och samlare. De motoriserade vävstolarna i England, brukar användas som symbol för industrialismens genombrott. Vävarbetarna slog sönder dessa vävstolar för att de var rädda för att bli arbetslösa.
Hotet om att bli utan arbete, är alltså inget nytt för vår tid. Men det visar sig alltid att varje förändring i samhällsutvecklingen är svår. Den mentala omorienteringen går ofta mycket långsammare än den tekniska. De personer som driver på samhällsutvecklingen och ligger i framkanten hotar att dra ifrån och lämna en lucka, som tar tid att fylla upp.
För att mildra effekterna av förändringar har vi ju de sociala välfärdssystemen. Det handlar om en värdering av människor. Allas lika värde och ha en möjlighet att leva ett drägligt liv
Kirkegaards devis: Att våga en förändring är att förlora fotfästet ett tag, att inte våga är att vara förlorad för evigt är alltid relevant, men för mycket förändringar och för snabba förändringar är påfrestande på hela samhällsapparaten.
Det går en klar skiljelinje mellan borgerlig och socialistisk inställning till den här problematiken, där borgarna förutsätter att alla har en snabb omorienteringsförmåga. Deras inställning är antingen naiv eller cynisk eller båda delarna.
Medelklassen har råd att betala den skatt de gör idag och det är ett elakt spel med människor att rusta ner i sjuk- och äldrevård. Det handlar om solidaritet med varandra.
En röst på borgarna ger ett hårdare samhälle, där de svaga får sitta emellan. En röst på socialdemokraterna garanterar solidariteten.
Wäinö Andersson
socialdemokrat
Så jobbar vi med nyheter