Som en herrgårdsost
Herrgårdsost är gott. Att ta bort plasten på en helt ny, stor ost och lägga skivor av den på nybakad bröd är alltid lika trevligt. Men efter ett antal brödskivor med samma pålägg blir det lite trist och enahanda. Osten känns lite trött och tråkig trots att man egentligen gillar den. Lite som en herrgårdsost kändes Eldkvarn i lördags kväll.
Någon explosiv rockshow bjuder de inte på. Det är mestadels Plura och trummisen Werner Modiggård som rör sig, svettas, hoppar och är energiska. De övriga är aningen mer tillbakadragna. Exakt hur cool en basist kan vara vet bara Tony Thorén. I partier när han inte spelar har han inga som helst problem med att helt enkelt luta sig mot flygeln för att stå och titta på de andra.
Det första stora jublet från 40 plus-publiken i lokalen, med ganska många tomma stolar kvar, kommer i låten Ett hus på stranden från plattan Tempel av akohol. Plötsligt vaknar alla fem eldkvarnar upp i en mindre rockexplosion och visar att de inte har några som helst problem att få det att svänga. Lika svängigt och rockstampigt blir det i de äldre låtarna Pojkar, pojkar, pojkar, Alice och Minenas hotell från senaste plattan Atlantis.
Det är bra, det är nästan löjligt kompetent och det är en rockresa genom många år av svensk musikhistoria som Eldkvarn bjuder på. Men det går inte att komma ifrån att det periodvis blir en aning trist.
Pluras sång går inte fram och kan man inte samtliga texter utantill så är man borta. Detsamma gäller en del av mellansnacket. Pluras röst är som den är, vilket gör att det helt enkelt blir svårt att höra allt som sägs. Och inte blir det bättre av att Carla lägger sig i och pratar i munnen på brorsan även om det samtidgt är småkul.
Superhiten, i svenska mått mätt, Kärlekens tunga tillägnas publiken och är fortfarande en bra låt även om det knarrade lite mellan bröderna i lördags.
Cornelislåten Somliga går i trasiga skor har nu nästan blivit Eldkvarns och tillhörde kvällens höjdare. Riktigt vackert var det också när bandet spelade Mil efter mil och tillägnade den Totta Näslund som låten ursprungligen är skriven för. Claes von Heijnes flöjtspel förgyllde låten extra.
De riktigt bitna fansen av herrgårdsost uppskattade troligen att Eldkvarn spelade i nästan två och en halv timme. Heder för det.
Så jobbar vi med nyheter