(S)om man bäddar får man ligga, som bekant

Under den förra mandatperioden gick det lätt att styra Sverige. Telekomboomen skapade en stark ekonomi, samtidigt som statens finanser fylldes på med engångspengar från utförsäljningar av aktier och överföringar från AP-fonderna och riksbanken.
Socialdemokraterna och dess stödpartier hade då en unik chans att ställa om den svenska ekonomin för att säkerställa framtida hög tillväxt. En chans som inte togs, i stället spenderades pengarna på en aldrig sinande ström av reformer.
Redan då var det svårt för samarbetspartierna att hålla sams. Man bävar inför vad som komma skall. Göran Persson (s) har gång på gång den senaste tiden satt sin heder på att inte låna pengar till reformer. Ändå föreslår socialdemokraterna, trots sveket i frågan om taken i försäkringssystemen, reformer för nästan tjugo miljarder inför budgetförhandlingarna. Konjunkturinstitutet spår ett underskott i statens finanser på 13,5 miljarder i år. Pengar som måste lånas. Nästa år blir det ännu värre (- 22 miljarder kronor).

I en intervju föreslår vänsterns ekonomiske talesman Lars Bäckström att staten ska börja låna pengar till nya reformer, med tillägget att vänsterkoalitionen redan i höstas var överens om detta.
Vänstern är tillbaka i gamla hjulspår och kräver ofinansierade reformer. Det är tveksamt om partiet är moget att ta riktigt ansvar för svensk ekonomi. Positioneringskriget inför vårens budgetförhandlingar mellan samarbetspartierna har alltså redan satt igång. Vänsterkoalitionen vann valet genom att lova allt utom sänkta skatter.
Reformer skulle det dock bli gott om även framöver. Varningssignaler om lågkonjunktur och försämrat budgetläge ignorerades i valrörelsen. Nu pekar alltså prognoserna mot att statens finanser kommer gå back både i år och nästa år. Socialdemokraterna har redan börjat svika vallöften och mer kommer?

Signalerna känns igen från valet 1988, då socialdemokratin också lovade reformer i massor för att behålla makten. Löften som snabbt sveks. I stället för en sjätte semestervecka blev det stoppaket och tvångssparande. Situationen kulminerade slutligen i finanskrisen i början av 1990-talet.
Denna gång börjar sveket med taken i försäkringssystemen och allt det socialdemokraterna har att hålla i handen denna gång är vänsterpartiet.