Sommarmåleri i en nedisad Opel i Trosa

Det är bitande kallt och det snöar. Men i Carl-Rikhard Carlenstiernas gamla Opel är det sommar.

Övrigt2003-01-02 22:33
Säga vad man vill om en Rekord 71:a, men kupévärmen är inte den bästa. Och inte får man ha motorn på tomgång heller. Carl-Rikhard kunde alltså ha valt en mer komfortabel ateljé. Å andra sidan är det bättre att sitta i Opeln än att stå utomhus så här års.
Han arbetar snabbt och koncentrerat. På pappret växer motivets konturer fram: Villabron och en del av Östra åpromenaden.
Jag väntar med färgläggningen tills jag kommer hem, säger han.

Egentligen är inte idyllen Carl-Rikhards grej. Vanligaste motivet är vikingar i kolossalformat. Ibland i tämligen bloddrypande scener.
Trosamotiven är mammas förtjänst. Hon har lite svårt för mitt andra måleri och jag har alltid varit en jäkel på att teckna.

Carl-Rikhard pluggade klassisk gitarr i Malmö, men drygade ut kassan genom att måla akvareller på stan. Han upptäcktes av konstnärerna Ola Billgren och Leif Kander. De tyckte att han skulle gå över till riktigt måleri.
De berättade om sina misstag innan de ansåg att jag var mogen att göra mina egna. Annars är jag självlärd.
Carl-Rikhard tog de äldre kollegorna på orden. Köpte färg hinkvis och målade oavbrutet i två år.
Men varför vikingar?
Jag ser mig som en klassisk historiemålare. Det hänger nog ihop med barndomen. Vi lekte vikingar när andre lekte cowboys och indianer.

Motivvalet är inte okontroversiellt. Extremister hade tagit den svenska forntiden på entreprenad.
För mig är de små människor som fått för lite kärlek. Det är tragiskt att vi låter dem trasa sönder vår historia.
För fem år sedan blev Carl-Rikhard känd då han brände ett verk modell större utanför Liljevalchs. Det var en protest mot kulturen i Stockholm, sedan han refuserats utan motivering för sjunde året i rad.
Numera har han märkt en ökad acceptans för sitt måleri. Och risken att ortsborna inte ska acceptera Trosabilderna är minimal. Stan är faktiskt mer idyllisk där än i verkligheten.
Det händer att jag lägger kullersten på en asfalterad gata. Men verklighetsförfalskning är det inte. Jag vet att stenarna finns under asfalten.

Ibland knackar det på Opelns isiga ruta. Folk tittar och beundrar. En del beställer porträtt av den egna kåken. Inget fel i det. Förr fanns kringvandrande gårdamålare och Carl-Rikhard ställer upp i mån av tid.
Fast inte just nu! Den här originalserien ska ligga till grund för en litografisk mapp som ska säljas till våren. Och deadline närmar sig.
Jonas Björnstam
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om