Sommarvikarie.
Jag har inte varit i sommarvikarie på tjugo år.
Under mitt halvsekel på jorden har jag bytt jobb ett antal gånger. Men jag har alltid hållit på med utbildning; ett par magisterexamina, gymnasielärare, myndigheter och expertroller på kommuner.
Nu: en helt annan värld. Andra krav, andra facktermer. Att vara nybörjare igen.
Det gör en ödmjuk.
Men också nyfiken.
Två egenskaper att eftersträva.
Alla som jobbat med samma område under lång tid vet vem som tycker vad. I min bransch innebar det att man visste redan på förhand vad den myndigheten skulle säga, vad den skolchefen skulle säga och vem som skulle argumentera emot. Konferenser var som en repeterad pjäs där många sa samma repliker de sagt flera gånger innan.
Min övertygelse är att man ska byta karriär någon gång om möjligheten finns. Ett karriärbyte motverkar gamla vanor och det gör att man behöver ompröva delar av sitt liv. En av mina jämngamla vänner lämnade skoljuridikens värld och är snart klar veterinär. Hon har haft tvivel men hon verkar ändå rätt nöjd med sitt val.
I förra veckan började jag på SN:s lokalredaktion i Trosa där jag kommer att vara till i mitten av augusti. Jag är inte en person som studsar ur sängen på morgnarna, men det har varit lättare att gå till jobbet än på länge. Det är bara att hoppas att den känslan håller i sig.
Då blir det i alla fall lättare att vara ödmjuk och nyfiken - och nöjd!