För tillfället är det många personer som lägger ut efterlysningar på sina bortsprungna katter. Värmen tar inte bara hårt på oss tvåfotade. Våra fyrfotade pälsklingar har i många fall det minst lika kämpigt och blir snabbt uttorkade. Medier har rapporterat om att katthem fått många larm om hemlösa och förrymda djur som påträffats i mycket dåligt skick.
I skrivande stund är jag själv nästan utom mig av oro över min egen Katt Stevens, 19 år. Det är med tungt hjärta jag konstaterar att han nu varit borta en vecka. Det har aldrig hänt. Dagarna tillbringas på Trosaredaktionen och kvällar och halva nätter med att sätta upp flyers och följa upp tips hemma. I går kväll vid 22-tiden ropade grannen att hon precis sett en svartvit, haltande katt vid en närliggande parkering. Trots att jag direkt kastade mig på cykeln, den står i hallen för att kunna komma i väg snabbt, och tittade under bilar och försökte undersöka alla förbannade häckar, blomrabatter och buskar fanns inte tillstymmelse till katt. Jag svor högt och tänkte 19 år, njurproblem, ingen mat, daglig medicin eller vatten. Och dessutom kanske skadad. När ska man egentligen ge upp? Det får vi inte. Det finns mängder av exempel på djur som kommit tillbaks efter månader eller till och med år. Så är du själv i samma situation och brottas med negativa tankar – kämpa på.
I kväll ska jag ut och sätta upp flyers.