Sorgsna hundar på Sjöhästen
I slutet av 60-talet var Britt-Marie Oskarsson en av Björn Öhlanders elever på Konstfack. Numera är båda sörmlänningar och för första gången ställer de ut tillsammans. På Galleri Sjöhästen i Nyköping samsas hennes sorgsna hundar med hans långsmala skåpnader.
Skåpen är helt oanvändbara, konstaterar Björn krasst.
Så är det inte heller förvaringsmöbler han tillverkar, utan skåpnader. Med utgångspunkt från en kristen föreställningsvärld fyller Björn sina skåp med kors, smärtpunkter och speglar.
För mig ger skåpens dörrar en möjlighet att utforska tillstånd som öppet och stängt, förklarar Björn som ibland belyser skåpens innehåll ovanifrån för att öka dramatiken.
När det gäller färger pendlar han framförallt mellan blått och rött precis som utställningskollegan Britt-Marie Oskarsson. Men i hennes fall har det varit trögt att överhuvudtaget börja använda färger än vitt och svart.
Jag eftersträvar det enkla och i den processen försvann färgen, säger Britt-Marie.
Nu har hon tränat på en färg i taget och långsamt accepterat både blått, rött och lite gult.
Men grönt fungerar bara inte. Jag har provat.
Samma rum återkommer gång på gång i Britt-Maries målningar komplett inrett med flicka, hund, bord, trasmatta och blommor. Precis som i det lilla barnets bilder redovisas allt ärligt och rakt-på-sak trasmattans ränder syns uppifrån och bordet är reducerat till två bordsben och en snibb av en hängande duk. Alla flickor har samma sorts strutkjol och randiga strumpbyxben.
Att måla perspektiviskt korrekt är inte intressant, förklarar Britt-Marie som på samma gång vill förenkla och utforska rummet.
Samma vilja att reducera syns i hennes små hundmålningar. I takpapp ristar hon in djurens konturer och mycket mänskliga drag.
Ledsna, förvirrade och lite vilsna i tillvaron betraktar de Sjöhästens besökare.
Och alla har de namn. Inte hundnamn som Karo och Fido. Britt-Maries hundar heter sådant som Ragnhild, Algot och Jörgen. En liten vit katt med spetsiga öron och röd nos har också smugit sig in bland jyckarna Folke heter han.
Visst är det löjligt, säger Britt-Marie och skrattar. Men det är tydligt att hon är väldigt förtjust i sina hundar. De är så kravlösa och lekfulla, förklarar hon. En helt annan sak är det att ge sig på en stor vit duk.
I många år har jag fått ångest bara jag sett en målarduk. Det känns så stort, så rakt och så ordentligt. Men så för ett år sedan så började jag måla på duk igen och nu går det rätt bra.
Även om Britt-Marie bor i Västerljung är det flera år sedan hon ställde ut i Sörmland. Istället har hennes konst visats på andra håll i Sverige och även på mässa i New York.
Nu närmast ska hon ställa ut på Konstmässan i Sollentuna och sedan väntar Konstfrämjandet i Karlstad och en sommarutställning i Torekov.
Så jobbar vi med nyheter