Sötvattensmaneten som dyker upp med värmen

När Elinor och Louise Boork följde med sin pappa för att städa badplatsen vid Stavsjön i måndags upptäckte de en samling mystiska varelser precis under vattenytan. Flickorna hade just gjort ett fynd som intresserar forskare från hela världen.

Övrigt2002-09-06 21:15
Nu simmar deras fem sötvattensmaneter i en plastlåda och väntar på att bli upphämtade av limnologen Stefan Lundberg vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Maneterna är ungefär lika stora som tiokronor och har långa tunna tentakler. De flyttar sig lite lojt med pumpande rörelser.
Vi har fått rapporter om sötvattensmaneter i nio sjöar i östra och mellersta Sverige, igår hittades de i Rösjön i Sollentuna och i dag kom rapport om fynd från Falun, berättar Stefan Lundberg.
Han är glad över att ha fått möjlighet att samla in levande djur till sin forskning, de kommer att DNA-analyseras och konserveras i alkohol för att förvaras och systematiseras på museet.
Åtskilliga forskare intresserar sig för maneten. I USA har den fått namnet freshwater jellyfish.
Maneterna spottas ut från ett polypdjur som ursprungligen anses komma från Yangtsedalen i Kina. Det första fyndet gjordes i en parkdamm i London på slutet av 1800-talet. Maneterna upptäcktes i Sverige för första gången den extremt varma sommaren 1969. Det var i Långsjön utanför Stockholm och vattentemperaturen var omkring 23 grader.

Det här är värmeälskande djur, säger Stefan Lundberg. Det är en anledning till att de dyker upp nu.
Också sommaren 1994 var gynnsam för de udda djuren. I Grävsjön vid Högsjö vimlade det plötsligt av de små klockformade maneterna. Sedan var det tyst tills det i augusti i år kom tips från badande barn i Östergötland.

Djuren lever på vattenloppor. Man tror att polypdjuret följt med bland akvariefiskar och växter som importerats till Sverige överlevt i avlopps-
systemen och tagit sig ut i vattendragen.
Maneterna har också dykt upp i hemakvarier.
De har nu hittats på många platser i alla världsdelar, företrädesvis i botaniska dammar och andra konstgjorda vattensamlingar.
De är inte farliga, de gör ingen skada och de bränns inte, försäkrar Stefan Lundberg.
Såvitt han vet har maneterna inga naturliga fiender i vattnet. Fiskarna är måttligt intresserade eftersom de knappast innehåller någon näring och är svåra att svälja.
Men någon risk för att de ska ta över sjöarna är det inte. När hösten kommer dör de sen kan det dröja åratal innan de dyker upp igen. Lundberg blir inte förvånad om det blir i Båven eller Yngaren.
Den biologiska mångfalden är stor i vattnen i Sörmland, säger han.


Fotnot: Limnologi vetenskapen om inlandsvattnens ekologi
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om