Spännande duell i Kolmårdsbiken
Tredje upplagan av Kolmårdsbiken i Ålberga bjöd på en mycket spännande uppgörelse i herrarnas tävlingsklass. Spårvägens Stefan Nilsson kunde med ett taktiskt lopp skrälla när han besegrade det lokala hoppet, Daniel Eriksson från Trosa Vagnhärad CK.
Och bland dem som anmälde sig sent dök det upp ett m^y^c^k^e^t intressant namn på herrsidan i form av Sveriges vassaste U^23-cyklist, Vagnhäradskillen Daniel Eriksson.
_ Jag hade faktiskt klara vinstfunderingar inombords när jag kollade den första startlistan, men så blev jag nervös när jag såg vid starten att Daniel skulle vara med, erkänner segrande Stefan Nilsson.
_ Men kanske var den där nervositeten bra, man kände sig väldigt tänd under loppet, tillägger Spårvägencyklisten.
Segertankar hade självklart också Daniel Eriksson, som ville undvika en ny slitsam långresa till Schweiz och valde Kolmårdsbiken i stället.
_ Det har blivit lite mycket resor och tävlande på sista tiden så jag har försökt att vila ut en vecka. Men visst körde jag för att vinna. Jag var kanske uppe och drog lite för mycket _ han var i alla fall starkare i den allra sista backen, konstaterar Daniel Eriksson när han analyserar loppet i solskenet på Dambroängen.
Tätduon hängde ihop länge och väl. Ett bra tillfälle att sega ifrån var slakmotan efter gamla E4:an som stiger 100 meter några kilometer före mål. Men duon förblev intakt.
_ Den långa backen var för flack så där försökte jag bara ta det lugnt och bränna så lite energi som möjligt, förklarar Nilsson.
Så kom den allra sista chansen att göra något innan upploppet, en 200-metersbacke dryga kilometern innan målet.
_ Det här loppet var väldigt roligt eftersom det till skillnad från nästan alla andra långlopp gick över två varv, under hela det första varvet kunde man ligga och fundera på taktiken _ och jag hade valt att pröva mitt enda ryck just där, säger Nilsson, som redan minuterna efter målgång hade funderingar att komma tillbaka för att försöka försvara segern nästa år.
Han hade genomfört ett nära nog perfekt lopp rent taktiskt.
_ Ja, jag försökte att inte dra just någonting på första varvet och sen så lite som möjligt på andra _ men jag var hela tiden osäker på hur mycket krut Daniel hade kvar, säger Nilsson.
Frågan är då varför Daniel Eriksson var så välvillig med att vara uppe och köra.
_ Jag ville inte att de bakom skulle komma i fatt _ jag hade ingen större koll på hur långt bakom de var, säger Eriksson med ett snett leende när han efteråt fick veta att förföljarna snabbt kom på behörigt avstånd innan avgörandet.
Men radiosnäckan i örat då?
_ Tyvärr är räckvidden bara tre kilometer, jag trodde inte att de släppte så mycket så snabbt där bakom.
Närmast väntar midsommartraditionen att köra Solleröloppet på vanlig landsvägscykel. Sedan är det träning för de höstens stora begivenheter. Något besked hur det blir med EM eller VM om två månader har Daniel inte fått ännu:
_ De väntar med uttagningen för att kolla vilka som är i form närmare mästerskapen.
Så jobbar vi med nyheter