"Ähhhh, det är ju bara ett spel!" Vi fotbollsälskare känner igen den där synnerligen föraktfulla kommentaren, ja nästan obildade.
En gång i klass 5 minns jag att vi hade en muntlig redovisning inför hela klassen. Vi hade fått varsin uppgift av läraren. En kille, Hasse, skulle redovisa sportresultat. Halva klassen skrattade sig harmynta åt Hasse när han förkunnade att hockeylaget Leksands IF minsann slagit Sandviken med hela 9-3 – i fotboll.
Visst var det elakt att skratta åt honom. Men redan då visste många av oss vad det handlade om. När fotboll omnämns måste det bli rätt. Bli skrattad åt, eller med.
I morgon startar fotbolls-VM i Ryssland. Det är världens största idrottshändelse – något som hör till allmänbildningen att veta. Det är även ett mästerskap som jag och några kompisar tänker bevittna på plats. Sveriges första match är på måndag i Nizhny Novgorod mot Sydkorea. Personligen kommer jag naturligtvis vara blågul in på bara skinnet med matchtröja, strumpor och kalsonger. Pluntan smugglas in via peruken, en förslagen list som irländarna lärde ut under EM i Paris -16.
Det kommer förstås bli stort. Som vanligt när en fotboll är inblandad. Liverpools superlegendariske coach Bill Shankly har förstås sammanfattat sporten allra klokast:
"En del människor tror att fotboll är en fråga om liv och död. Jag avskyr den inställningen. Jag kan försäkra er om att det är mycket allvarligare än så."
Spasiba, Bill!