Spretigt av Missy Elliot

Men i övrigt är skivan ganska spretig. "4 my people" är i situationen ganska malplacerad house-soul i rak 4-4 120bpm-takt. Samtidigt har vi, precis innan, årets långsammaste ballad, "Take away". Tydligt, om inte övertydligt, är i alla fall att Missy dragit en djup reva i knarksvängen på sistone.
Förutom att hon kallar sig "Miss E" ("e" är slang för "extasy") heter låtar saker som "Old-school joint" och, just det, "X-tasy". Dock är hon inte särskilt positiv i budskapet, även om hon samtidigt inte är alltför drastisk i kritiken.
Som traditionen bjuder i dessa sammanhang har hon en handfull gästspelare, bland andra Eve, Jay-Z, Ginuwine, Redman och Method Man. Dessa märker man dock inte så mycket av om man inte läser i konvolutet, de skyms lite i det allmänna Missy-sorlet.
Två spår, varav ett skapligt gospelinspirerat sådant har hon gömt undan, den luringen. Lite knasigt, då det senare är riktigt bra.