Staden som aldrig vaknar

Som inflyttad Oxelösundsbo, är det en del saker, som slår en. En Oxelösundare använder aldrig trottoarer, utan går mitt i vägen, bilisterna använder inte blinkers, när de skall svänga och de är för tröga för att gå ut, på evenemang etcetera.
Jag, som har växt upp med rock ´n roll och rockabilly, brukar gå till Cupol, när arrangemanget passar min musikstil. Skivor är bra, men ingenting går upp emot att se sina favoriter live. Jag har sett världens bästa rockare (glöm Elvis) Jerry Lee Lewis live fyra gånger, Willie Nelson en, samt en massa mindre kända artister. Till Oxelösund, kommer nu en av den svenska rockens förgrundsgestalter, Nisse Hellberg från Wilmer X. Han har nyligen gett ut en skiva, som rosats i pressen, med en blandning av blues och rockabilly, med oväntade tolkningar av den gamla svensktoppshiten 34:an bland annat.
Hellberg spelar mest i stora städer, med betydligt större publikunderlag än i Oxelösund, men man borde kunna vänta sig att folk går dit och lyssnar och ser en svensk rock-legend uppträda. Cupol, som en gång var ett populärt ställe, som drog hundratals besökare till danserna, står nu tomt för det mesta och när man arrangerar någonting, så går inte folk dit. Nisse Hellberg, sjunger på nya plattan, Staden som aldrig vaknar, men jag tror inte han känner till Oxelösund speciellt, annars är texten som anpassad efter Oxelösund.

Man gnäller över att det inte finns någonting att göra, men när någonting sker, kommer man inte dit. Skall Cupan läggas i malpåse, eller? Den 28 oktober är jag i alla fall på Cupol, för att lyssna till och se Nisse Hellberg med band rocka loss för oss, som inte sover, det finns faktiskt sådana personer, även i en stad, som aldrig tycks vakna.
Ulf R Johansson