Stålindustrin behöver våga tänka framåt

Står du med fötterna i en vattenpöl? Vänj dig. Så lyder en av Naturvårdsverkets uppmärksammade kampanj-affischer. Även om vi just nu har upplevt en av de värsta köldknäpparna på många år, är de flesta experter överens om att klimatet håller på att förändras. Detta efter det senaste århundradets utsläpp av koldioxid och andra gaser. Utsläppen höjer temperaturen och klimatet blir våtare. Vi bidrar alla till utsläppen, mer eller mindre. Och alla kan vi dra vårt strå till stacken.
Det behövs åtgärder på såväl global, nationell som lokal nivå. Koyotoprotokollet från 1997 är ett stort framsteg som innebär att en majoritet av världens länder har kommit överens om att sänka sina utsläpp av växthusgaser. EU har tagit fram ett miljöprogram som innebär en sänkning av utsläppen med åtta procent. Ett av de verktyg som man vill använda sig av är handel med utsläppsrätter för koldioxid. Det ska omfatta större kraftverk och värmeverk liksom stora delar av svensk basindustri. Enbart stålindustrin står för tio procent av koldioxidutsläppen i landet. Just nu sitter en svensk utredning och funderar över hur systemet kan anpassas till svenska förutsättningar. Och stålverkslobbyn står naturligtvis på kö utanför dörren till näringsminister Leif Pagrotsky.
Att handla med utsläppsrätter innebär i korthet att företag tilldelas andelar av de totala koldioxidutsläppen som kan köpas och säljas efter eget behov. Det handlar helt enkelt om att med marknadsmässiga medel tvinga fram en miljövänlig produktion.
Men den el-intensiva stålindustrin är oroad. På DN:s debattsida gick bland andra SSAB:s vd Anders Ullberg till angrepp mot utsläppsrätter, som han ser som en straffskatt, och varnade för att stålverksproduktionen tvingas flytta utanför Europas gränser. Till länder där man inte ställer några krav på miljövänlig produktion. Det kan man knappast kalla för en framåtriktad syn på verksamheten.
Vi har inga ambitioner att slå ihjäl svenska branscher. Däremot försöker vi skapa ett system som belönar och uppmuntrar teknisk utveckling och bästa långsiktiga lönsamhet säger Lena Ek, centerpartiets representant i utredningen.

Det kan tyckas lite märkligt att stålindustrin vill ställa sig utanför en linje som nästan hela industrivärlden ställer sig bakom. Det handlar ju inte bara om att skapa förutsättningar för produktionen utan lika mycket om att få kunder. Miljöhänsyn är en allt viktigare ingrediens i all upphandling. För ett världsomspännande företag som SSAB skulle det bli svårt att få avsättning för sina produkter om man inte kan visa att man vill använda sig av bästa tillgängliga teknik och miljöhänsyn.