Starka kvinnor berikar

Men många av dessa könsroller är i dag mindre styrande än förr. Mycket är Folkoperans förtjänst.
Dock finns könsrollerna även i Carmina Burana, som nu visas i en scenisk version på Folkoperan i Stockholm. Texterna är från medeltiden och handlar om det eländiga livet och den snara döden, men också om att njuta medan man kan av naturen, av mat, dryck och kärlek. Mannen är den aktivt erövrande och flickan den som målar kinder och läppar röda för hans skull och till sist ger upp sin jungfrudom för hans kärleksböner.
Med rytmiskt medryckande musik av Carl Orff har verket blivit en klassiker som nått långt fler än traditionella konsertbesökare, även hårdrockare sägs det.
Och klart är att Folkoperan har fått till en publikhit med sin nya version.
I centrum står sju kvinnor i åttioårsåldern. De får inleda framför ridån med att berätta fragment ur sina liv. Någon blev hemlös. En annan var aldrig uppskattad av sin mor. För ett par av dem försvann lyckan av att få välskapta barn när mannen var otrogen. En make omkom, när mamman nyss fått första barnet. Och en kvinna som skulle deltagit dog plötsligt i somras.
Detta upplägg berikar och griper tag med sitt allvar. Men föreställningen vill också ta fram humor och livsglädje och visa att livet inte är slut när man fyllt 80. På stor filmduk ser vi damerna med blomsterkransar i håret gå och handla till en festmåltid med bröd och vin. Och kulmen blir sedan fantastisk till falsettsången om den stekta svanen.
Ibland händer det så mycket som på tv att man tappar bort sig. Och verkets förlamande allvar blir mindre denna gång, inte lika mycket av lyckans hjul och vissheten av att jag må dö i dag men du dör i morgon.
Bra dock att vi får svensk textremsa, när det sjungs på medeltida latin och tyska. Det går då att följa hur dessa anonyma texter var en säkerhetsventil,
en protest mot kyrkans totala makt. Och den som blivit bannlyst kunde ju lika gärna festa obegränsat. Men priset då var inte bara bakrus utan också evigt helvete.
Att döma av damernas berättelse kan livets plåga i dag vara ensamhet och tystnad om minnena av svek och skilsmässa.
Hela upplägget på Folkoperan kommer ibland nära en lektion i livskunskap, att livet inte går i repris och att vårt öde är nyckfullt. Men huvudintrycket blev hyllningarna till sol och blommor, dans och gemenskap, till kvinnors styrka.
Lite kunde musiken rycka i förhållande till Anders Ebys slag, men det lät annars fantastisk om orkestern, kören, barnkören och solisterna: Olle Persson främst men även Miriam Ryen och William Baker.
Och premiären slutade med stående ovationer.
Men vad betydde motorsågen?