Starkt när Garlands glitter blir tragik
Men fem minuters väntetid i sådant sällskap är inte det sämsta. Vi hör också att någon ställt in bra ljud för kvällen. Och det framgår snart att Anna Norberg kan sina saker och velat förbereda oss på det bästa.
Så dyker hon upp, ute bland publiken, sjunger Thats Entertainment, glittrande och glamourös i eldrött korsettliv, dito långkjol.
Sedan svackar det ett tag, för mig i vart fall, med lite obestämt publikprat.
Men snart tar The Garland Story över med flashbacks i olika omgångar till tonårstiden och barnaåren. Filmsuccéer och rovdrift från bolaget MGM, tablettmissbruk för att orka, kärlekslängtan och kraschade äktenskap.
Ibland känns det som om alltför många insamlade fakta vill fram ur manuset, och då kan till och med replikerna låta snubbligt otydliga.
Men mer och mer övertygar Anna Norberg i denna sin stora enmansföreställning. Hon sjunger bra, tjusande men också kraftfullt, och kan göra något med sångrösten, som i slutet på Over the Rainbow, där hon bittert tar om slutraderna.
Ge henne frack, hög hatt och vit käpp, och hon dansar en flott showdans. Eller klä henne som mekaniskt uppskruvad leksak, och genom humorn känner vi rovdriften hon utsattes för.
Garlands liv blir en balansgång, skratten nervösa, kraven omänskliga med oändliga omtagningar av Annie Get Your Gun. Sammanbrott. Läkarvård. Nya filmningar och till sist sparken från MGM.
Bing Crosby räddar henne. Comeback ordnas på Palladium i London. Vi ser entrén på skakiga ben, sedan hela hon speedad av framgången.
Anna Norberg gör detta utmärkt, men de sista scenerna närmar sig det lysande. Först den absurda hysterin med direktsändande TV-team runt henne med nyfödd son på BB. Ska hon eller Grace Kelly vinna Oscar?
Sedan magiska ögonblick av stort skådespeleri, ilsken och på fyllan, vägrar att sjunga mer, liten och tunn, insvept i svart nattrock, ensam utan någon att komma hem till. Sömntabletter. Död 22 juni 1969.
Efteråt får vi själva fundera på vad som driver artister, när drömmen om framgång lätt kostar för mycket. Även dottern Liza Minnelli gick ju i Judys fotspår.
Så jobbar vi med nyheter