Starkt och intensivt med Hellstrand

Staffan Hellstrand kan vid första anblick framstå som en ganska kufisk figur, med ansiktet halvdolt av axellångt hår och kisande skeptiska ögon. Men när han står på scenen skiner han upp och spelar inte bara på gitarrens utan även på publikens alla strängar. Och de gillar det. Både de musikaliska berättelserna från livet, om kompisar som dött, kärleken till sonen, alla stjärnor på himlen (flitigt återkommande) och de små berättelserna mellan låtarna går hem i stugan på Skottvångs Gruva.
Två set av akustisk rock levereras och det funkar nästan alltid.
Fredrik Blank gör ett lysande jobb när han förstärker Staffans ihärdiga vevande på den akustiska gitarren med stora rymdklanger från sin elgitarr och med snygga sångkörer. Men ju mindre Staffan vevar desto bättre blir det oftast. I de stillsamt framförda ”Marlene” och den nya ”Ensamma tillsammans” kan man ta på publikens tystnad i lokalen. Då finns det bara en distraktion. Det är de där fullkomligt obegripliga textraderna som har en tendens att smyga sig in i Staffans låtar. Att ge sin hund alla stjärnor den kan nå, till exempel. Vad betyder det?
Bluesen ”Mekhong Whiskey” blir en välkommen avstickare från alla stjärnor och solar på himlen, med en dramatisk skildring av vad som verkar vara en ytterst obehaglig fylla i Thailand. Staffan hävdar att det numera är hans enda villkor på den kravlista som lämnas till de spelställen han besöker. Ingen Mekhong Whiskey får serveras i lokalen.
Som tur är uppfyller Skottvångs Grufva kravet och konserten kan fortgå.
Vid några tillfällen byter Staffan sin gitarr mot scenens huspiano, med lite blandat resultat. I bland är det som om rösten inte träffar riktigt lika rätt med tangenterna som stöd. Men lika ofta blir det starkt och intensivt, som i den känsloladdade ”Precis som du är”.
En a’capella hinner det också bli innan kvällen är slut. Hellstrand inledde sin solokarriär med tolkningar av Dan Andersson och det blir Anderssons ”Spelmannen” som får leda fram till den avslutande och förstås fullkomligt nödvändiga ”Lilla fågel blå”. Hans stora hit från 1993 är uppenbarligen den låt som de allra flesta väntat på.
Personligen kommer jag nog gå hem och prova några av hans senare verk på spellistan med svenskt vemod på Spotify.