Stora känslor för de allra yngsta

Stora känslor handlar det om i Stina Wirséns små Vem-böcker. Sånt som svartsjuka, vänskap och maktkamp. Med få ord och uttrycksfulla bilder förklaras relationer och problem så att även den minsta bokläsare kan förstå och känna igen sig. Tecknarstilen är också genial. Wirséns strecknallar är på samma gång barnsligt enkla och oerhört uttrycksfulla.
På bioduken har Vem-böckerna klokt nog fått behålla sitt format och sitt speciella uttryck. ”Vem är var” är ett kortfilmspaket för de yngsta barnen där varje bok berättas rakt upp och ner – fast nallarna rör sig och orden är lite fler än i böckerna.
Den här gången handlar det bland annat om adoption, städgräl, nattlig sova-över-ångest och ont-i-magen som slutar med ambulansfärd och operation. Det är laddat för stor dramatik alltså, åtminstone om man är sisådär tre år och går på bio för första gången.
Stina Wirsén visar stor respekt för sina läsare. Alla känslor tas på största allvar, och även när Gunnar Bohlins trygga berättarröst går in med ett vuxet perspektiv (”Slåss! Oj, det får man inte göra, eller hur?”) så sker det på på barnens villkor.
Min personliga favorit är ”Vem städar inte?” som också kommer i bokform i höst. Vem känner inte igen vardagssituationen där lördagsstädningen övergår i surt gnäll om vem som plockar mest och sen ett riktigt storgräl – där stackars Nalle får gå in och medla mellan föräldrarna. Här finns stor möjlighet till identifikation – på många plan.
Som vuxen störs jag lite av att Gunnar Bohlins berättarröst absolut ska nästla sig in mellan filmerna och försöka skapa en röd tråd – som faktiskt inte behövs. Vem-filmerna klarar sig utmärkt ändå.
Bättre än så här blir inte film för de allra yngsta.