Stora torget solade sig i guldglansen

Nu är OS över, även för Nyköpingsborna. Henrik Nilsson har firat en hel del sedan guldet i fredags och när han kom hem till Nyköping i går var det en sorts punkt. Hade jag varit guld-Henke hade jag nog vaknat i dag och undrat vad fanken det var som hände. Jag hoppas att det inte känns alltför tomt, att han nu kan börja njuta lite mer stillsamt.
Guldet, det kommer att vara stort så länge han lever.
Jag frågade en polisman hur många han trodde det fanns på plats för poliser brukar vara bra på sånt där och polisen sa att det är lite knivigt för torget sväljer en hel massa människor. Han gissade på tvåtusen. Nån sa till och med tre tusen.
Jag stod där och tyckte att nån gång borde man väl ändå bli lite härdad, men det finns vissa saker som har förmågan att gång på gång dyka upp och trycka på den stora känsloknappen. När finalloppet kablades ut över torget var det samma löjligt sköna gåshud som i fredags.
Det slog mig att man sett så mycket om och med Henrik de senaste dagarna att det började ta slut på frågor. Nu vet jag att Henrik fått höra Johan Ejeborgs känsloladdade referat från finalloppet. Det var den ena saken jag undrade. Den andra var om snuset hade räckt där nere i Aten. Henrik har inte sagt något när vi talats vid så jag antar att det varit okej med den saken.
Gert Fredriksson var rörd till tårar, bara en sån sak. Stort.

Det finns saker som retat mig under OS-veckorna och krönikören som sågade Ejeborgs referat är en av dem.
En annan är tyngdlyftningen. Har jag räknat rätt så var det 23 dopningsfall i OS och tio av dem gällde tyngdlyftare. Kasta ut den sporten från de stora sammanhangen nu, på direkten.

Jag kan njuta av gymnastik och köper utan vidare en riktigt spännande brottningsmatch men har förtvivlat svårt för sporter där det tycks helt godtyckligt vem som vinner. Om man inte röjer upp i bedömningsträsket så finns här en som slutar titta.
Herrfotbollen kan dom plocka väck helt. Det räcker så bra med ett EM och ett VM. I damfotbollen får man i alla fall se de bästa spelarna. Om Sverige skickat ett herrlandslag till OS hade några killar inte ens varit givna i sina allsvenska lag. Hur kul är det?
OS är som en rockfestival. Det är de stora namnen som drar men det är lika intressant att följa de små udda banden. Tänk att man kan sitta och hetsa upp sig i alla fall lite grann över 10 meter luftgevär. Man måste komma in i precis rätt läge, men så är det ju med rockfestivaler också.
Men nu är det över och tack än en gång Henrik Nilsson. Det är dig vi kommer att minnas från Aten.

Jag hade inte haft något emot några dagars andhämtning nu, men det går inte för i går drog världens största hockeyturnering igång. EM, OS, World Cup. Det känns lite som att käka fyrarättersmiddagar en hel sommar och sedan kommer någon in med en fet hjortstek till efterätt. Man kan liksom bli lite mätt.
Det betyder inte att OS till och från var fantastiskt eller att World Cup inte kan bli det. Hjortstek är ju gott ju.