Storfiskarn Tor fick ett rådjur på kroken
När vi möts på torget i Nyköping har han precis sålt en femkilos gädda, som han dragit upp nedanför hamnen. Det är inte ofta han sparar fångsten till sig själv, hemma blir det fiskpinnar eller frusna fiskblock.
För pengarna han får in vid försäljningen köper han nya drag.
Klart storfiskarn ska ha riktiga grejer, smilar han. Ett drag kostar runt 40 kronor, de är dyra.
I förtroende berättar han att gäddorna är listiga djur, de spottar ut kroken ibland. Och han vet vad han pratar om. Det blir åtminstone mellan fyra och fem timmar varje dag vid spöet, med termosen fylld med varmt kaffe.
Tor är född i Nyköping och har arbetat 20 år inom lantbruket med att mjölka kor, harva och köra traktor. Sedan blev det drygt 14 år på en snickeri- och målerifabrik innan pensioneringen.
Sedan han var fem år gammal har munspelet varit hans ständiga följeslagare, minst femton stycken har blivit slutspelade, tror han. Plötsligt tar han upp ett munspel ur fickan och och drar ett par visor på torget på stående fot.
Jag har varit med i radion flera gånger och spelat. Och så har jag spelat med olika orkestrar. På femtiotalet fick jag spela med Bröderna Lindkvist på dansbanan i Flen. Här i Nyköping har jag ibland spelat med Jacks orkester och Jirix.
Nu spelar han mest hemma, och gör inspelningar på band som ges bort till vänner och bekanta. Cykeln används flitigt, sedan mopeden fick säljas när han drabbades av yrsel.
Förr cyklade han till Vrena och Oxelösund för att dansa och vännerna sa att han var en riktig kvinnotjusare.
Jag måste ju sköta om mina puddingar, skrattar han.
Sedan 20 år tillbaka har han dock levt ett lyckligt liv med sambon Ulla.
Och rådjuret på kroken då? Jo, det hade nog fallit offer för en tjuvskytt, som sedan kastat det i havet, tror Tor. Rådjuret hade varken huvud eller ben när hans fiskespö fick fatt på det.
Så jobbar vi med nyheter