Storögt och barfota om kråkliv

Kråkår en scenisk berättelse med texter av Bengt Berg
Sång, gitarr, fiol: Leif Nahnfeldt
Slagverk, sång: Kalle Källman
Accordeon, synt, sång: Pasi Pasanen
Culturums konsertsal

Fåglar finns det gott om i svensk lyrik. Artur Lundkvist valde skatan, den lynniga, svartvitt undanfladdrande. Hans rötter var byarna på landet med det unga friska livet. Men han hyllade också staden med alfalten som svart hud och 30-talets jazzmusik.
Mycket har sedan hänt. Folkhemsdröm och naturexploatering har följts av Tyst vår och 60-talets DDT-hotade gulsparvar, storstadsproblem och avfolkningsbygder.
Sysselsatt med dessa frågor är författaren Bengt Berg. Från värmländska Torsby skriver han sina kloka betraktelser över livet. Av skog är du kommen hävdar han provocerande och värnar våra grundbehov av fri tid, ren luft och rent vatten. Och i hans poesi sitter den intelligenta kråkan på utkik, snålt analyserande.
Tre musikstuderande på Ingesund mötte dessa texter och nu har de i går haft förpremiär här i Nyköping på sitt program. Bäst till sin rätt torde det komma i en intim miljö med intresserad publik. Äventyrligt länge dröjer de starka uttrycken som hugger tag. Visa, chanson och jazzartat följs då av en härlig tango i granskogen, långt från Rio de la Plata.
Men originellt, egensinnigt, ofta lågmält, storögt har det blivit. Orden hörs för det mesta, bildspråket: Hösten är ett stillastående vattenfall av guld. Cymbaler och rasselinstrument hjälper fantasin på vägen.
Sång och musik går i vartannat utan skarvar, allt utantill i en lagom lång timme. Ord blir till närmast eurytmiska rörelser. Och barfota. På fonden en gråkråka och en korp, tror jag, i skarp profil. Utmärkt!
Och så tre engagerade multiartister. Leif Nahnfeldt i frack med kråsskjorta och uppkavlade byxor och stark, berättande röst. Kalle Källman som vacker fattigprins ur Tusen och en natt, fantasifullt spelande på olika slagverk, tango-lättrörlig på scenen. Pasi Pasanen i maläten kavaj, jovialisk men också filosoferande på trappan, dragspelande med vind och poesi i bälgen.
Fride Jansson