Största svenska fiaskot någonsin
Ordet fiasko räcker inte till. Det är inte tillräckligt starkt.
Vi kan gå tillbaka till OS i Nagano för fyra år sedan då Tre Kronor klädda i säck och aska åkte hem efter kvartsfinalen. Då blev det stryk mot Finland och nationell sorg utbröt.
Jag vill inte ens tänka på hur reaktionen i det svenska hockeyfolkhemmet blir den här gången.
Vitryssland vann med 43.
Tänk efter en stund.
Vitryssland som tvingades kvala tillsammans med länder som Lettland, Slovakien, Österrike, Tyskland, Schweiz, Frankrike och Ukraina. Som spelat sex matcher under en dryg vecka och slitit hårt på sin tunna trupp, som drabbades av tre skador i semifinalen mot Sverige och som enhälligt dömts ut av den svenska expertkåren.
Svenska Tre Kronor har kallats vårt bästa landslag någonsin. Ett miljonstinnt gäng, etablerade NHL-proffs som tagit paus i det långa seriespelet för att lira hem en OS-medalj och som nu gjorde en krampfylld insats mot Vitryssland.
När Tommy Salo släppte in segermålet, när han duckar för pucken som vore han puckrädd och pucken dansar in bakom honom, då var Tre Kronor ute ur OS-turneringen.
För några dagar sedan gjorde Tre Kronor succé mot Kanada och nästan förnedrade ishockeyns hemland med 51-segern.
Därefter en kampfylld 21-seger mot Tjeckien, en riktigt rivig match med rätt vilja och inställning. Och så segern mot Tyskland, 71, som lovade gott inför slutspelet, en match där hela laget spelade ut och gjorde mål när chanserna kom.
Sedan kom Vitryssland i kvartsfinalen och alla såg fram emot en semifinal mot antingen Kanada eller Finland. Inget skulle ju kunna stoppa Sverige, möjligen då den tidiga morgonstunden som ishockeyspelare inte är vana vid.
Underskattning? Ursäkter? Förmodligen vet ingen av spelarna varför det gick som det gick, däremot tror jag att det blir svårt att kliva upp dagen efter och möta sitt ansikte i spegeln.
Vitryssland då? Tja, ett gäng habila ishockeyspelare som är utbildade i den gamla ryska skolan och som nu drar sig fram i de europeiska ligorna. Där finns Skellefteåbacken Igor Matushkin som blev bortkollrad av NH 90-anfallarna i Rosvallahallen för Kanske är detta svensk lagidrotts största skräll någonsin. Större än fotbollsförlusten mot Japan i Berlin-OS 1936, värre än hockeyfiaskot i Nagano 1988 då Finland slog ut Tre Kronor i kvartsfinalen, fast just nu spelar det ingen roll.
Hockeyfiaskot är bara så typiskt för detta OS i Salt Lake City. Det som skulle bli en strålande svensk medaljuppvisning, där svenska olympiska kommittén stolt deklarerade att målet var tio medaljer och där vettvilliga journalistkollegor drog till med dubbelt upp.
Istället blir det tvärtom, även om vi nu har ett silver och tre brons att glädjas åt. Skidfiaskot är redan sönderskrivet, hockeyfiaskot kan bara hjäpligt lindras om tjejerna plockar hem ett brons och knäpper grabbarna på näsan, skridskoåkare har vi bara en, backhoppare finns inga och svenska uppskrivna damboben kom näst sist.
Nu hoppas jag på Fredrik Nyberg i storslalom.
Så jobbar vi med nyheter