I Rosvallas A-hall brukar man kunna se sport, höra gummisulor som tjuter mot golvet, bollar som studsar och dunkar mot ribban. Hejaramsor från läktarplats och klubbor som slås ihop i en kamp om bollen.
Inget av detta existerade under torsdagskvällen på Rosvalla. Man kan nog säga att det var totalt tvärtom.
Kulturskolan i Nyköping firar 70 år och bjöd in till en föreställning fullproppad med show, dans, stråkar och sång.
► Se också: Stort bildextra från föreställningen.
Glöm svettiga sporttröjor och lysrör. Tänk glitter, scenkläder, strålkastarljus och duetter.
När några elever sjöng raderna ur Lalehs "Goliat":
– Vi ska ta över världen, vi ska bli stora, vi ska bli mäktiga!
Och när saxofonkvartetten spelade "The Nights" fylldes iallafall jag av känslan att Nyköpings musikaliska framtid är säkrad.
För här finns barn och ungdomar som övar, som utvecklas och som lägger timmar efter skolan på olika sorters konstformer och musik. Som redan nu kan leverera en 2,5 timmar lång föreställning.
På tal om lovande framtid, så kunde man inte annat än glädjas när Nyköpings starkaste stjärna Renaida Braun tog ton.
Reinada som själv varit elev på skolan gjorde två bejublade nummer. När hon i andra akten körde "Waste my time" gav dansarna från Kulturskolan allt och bjöd på ett riktigt shownummer.
Kulturskolans rektor Mattias Dahlström talade inledande om mångfald och om att det här var det bästa sättet att avsluta jubileumsåret på.
Föreställningen visade verkligen vilket brett spektrum av olika konstformer och musikstilar skolan innehar.
Att dessutom kunna påvisa det under en föreställning är en bedrift i sig.
Föreställningen kallades ”Kulturljus i decembertid”. Och ljus var en stor del och effekt i showen. Förutom några mindre lyckade tillfällen där man som åskådare kunde önska mer ljus på de medverkande och mindre motljus.
Ett nummer bestod exempelvis bara av två flickor som rörde sig i och ur strålkastarljuset i en totalt knäpptyst hall. Tänk ett utsålt Rosvalla där alla är knäpptysta, det händer ju aldrig. Men det hände. Vid två tillfällen till och med.
Solocelllisten Ola Karlsson från Radiosymfonikerna, även han tidigare elev, framförde ett fantastiskt stycke av Bach.
Det följdes av att ett tjugotal dansare intog scenen till hitlåten "Survivor" och blinkande spotlight. Därefter dundrade trummorna till "They don´t care about us" som framfördes av bröderna Phung.
Det var ett genialiskt sätt att möta den breda men tacksamma publiken.
Den här kvällen riktades ljuset på alla.
Efter Renaidas andra shownummer intog alla Kulturskolans hundratals elever avslutningsvis scenen och framförde gemensamt "A Million Voices".
Renaidas mamma (som av en händelse, satt bredvid mig) visade sms:et hon skrev till dottern efter uppträdandet. ”DU ÄR BÄST! STOLT MAMMA.”
Jag är säker på att hon inte var den enda föräldern att känna så efter föreställningen.