Stroken har inte stoppat greven

Jan Bernadotte lutar sig tillbaka i soffan och tänder en cigarett. Utanför stugans fönster är det becksvart. Stearinljus lyser upp högarna med böcker och korsordstidningar runt bordet.
För några månader sedan sa läkaren att tobaken måste bort om Jan vill överleva.
- Jag ska kanske sluta. Men något roligt måste man väl få ha även om man åkt på en stroke, säger han trotsigt.
Kvällen före Valborg hade han druckit några glas vin och fick ont i huvudet. Han tog en huvudvärkstablett och gick och lade sig.
- Jag vaknade och låg härnere i farstun, jag hade trillat ner för trappan. Jag kände mig bakfull, säger han.
Stroken var lindrig. Jan blev inte förlamad. Bara ansiktet hänger lite på ena sidan när han är trött.

Jan föddes 1941 och bodde sina första år på godset Hornet i Stjärnhov. Jan är kung Carl XVI Gustafs syssling. Son till Lennart, som fråntogs sin prinstitel när han gifte sig med Karin Nissvandt på 1930-talet.
Redan som åttaåring skickades han till internatskola. Han hade svårt för auktoriteter och "var busig". Diverse andra internat i Sverige och Schweiz följde. På skolloven åkte han hem till slottet på Mainau, en ö i Bodensjön i Tyskland, dit familjen flyttat.
- Jag fick byta kompisar ofta. Det är inte många jag har kontakt med i dag, säger han.

Vid 24 års ålder fick Jan tillgång till ett arv på sammanlagt en miljon kronor efter farfadern Wilhelm. En liter mjölk kostade samma tid under en krona.
- Jag satte sprätt på det direkt. Jag tror aldrig jag haft så mycket vänner. Det var resor hit och dit och bilar, motorcyklar och båtar. Jag hade aldrig någon Ferrari, det var för enkelt. Jag var mer för Lamborghini, säger han.
Han sörjer inte att pengarna försvann. Det var en rolig tid. Men han önskar att någon väglett honom, lärt honom att investera.
Blir du lycklig av pengar?
- Nej, lycka är när man har verkliga vänner, som finns där när man behöver tala med någon, säger han.
Han har sökt lyckan hos kvinnor och gift sig sex gånger.
Har du trott på kärleken varje gång du stått vid altaret?
- Absolut, jag ångrar inte ett enda av mina äktenskap. Det har blivit fina barn, jag är mycket stolt över dem. Första gången jag gifte mig hade alla mina kompisar fru och barn. Jag kände att jag borde stadga mig. Men det var inte så lätt för en Stockholmstjej att flytta ner till Konstanz (i Tyskland reds anm), där fanns inget kulturellt utbud.
Hustrun Gunilla flyttade tillbaka till Sverige efter ett år. Hon är den enda av Jans exfruar som lämnat honom. I de andra fallen har Jan själv hittat en ny flamma. Det längsta äktenskapet, med Marita, höll i 13 år.
- Men om man räknar ihop alla blir det snart guldbröllop, säger Jan och ler snett.
Det var alla äktenskapen som fick Lennart Bernadotte att kasta ut Jan från Mainau. Pengatillförseln från föräldrarna avstannade. Jan har sedan bland annat drivit vinfirma och restaurang men också haft ont om pengar i perioder.
Hur påverkade förhållandet till din far ditt liv?
- Jag var tvungen att försörja mig själv. Pappa och jag träffades efter några år. Han kom och käkade på min restaurang. Men vi kom aldrig till den slutgiltiga försoningen. När han dött var jag och min syster inte ens nämnda i dödsannonsen. Pappas nya fru gillade inte oss.
Har din titel hjälpt eller stjälpt dig?
- Den har klart hjälpt mig. Men ibland när jag blivit erbjuden att göra affärer har det varit svårt att avgöra om det är schysta personer man har att göra med. Det gäller inte minst Gerhard, säger han.
Gerhard är en tysk bedragare som Jan adopterade på 1980-talet. Gerhard kallade sig sedan prins av Sverige och det svenska hovet tvingades gå ut och offentligt förneka att någon annan prins än Carl Philip existerar. Jan erkänner nu öppet att han fick pengar för att genomföra adoptionen, men menar att han trodde att Gerhard enbart ville ha efternamnet för att verka viktig. Historien är det han skäms över mest i livet.
Jan Bernadotte är nybliven pensionär. Han flyttade för några år sedan tillbaka till barndomstrakten och bor granne med sin syster Cia. De turas om att laga mat. I höstas kom Jans memoarer ut i bokhandeln.
Vad drömmer du om?
- Att boken ska ges ut i Tyskland och Ryssland. Att jag får förbli frisk. Att våren kommer så jag kan gå ut i skogarna. Det är så skönt att vakna till fågelkvitter.
Han har också en ny käresta, erkänner han med ett förläget flin. Och utesluter inte att det kan bli ännu ett giftermål.
- Vem vet?