Studieförbunden är inte en hobbyverksamhet
I sin replik undviker Olsson att svara på min fråga om hur ekonomiskt utsatta människor, som genom studieförbundens verksamhet ges unika möjligheter att lära och utvecklas, själva ska kunna finansiera och organisera sina studiecirklar, om hennes förenings begäran om kraftigt sänkta bidrag går igenom.
Olsson hävdar i stället helt sonika att jag invänder mot hennes och föreningens strävan efter en diskussion om de medel som kommunerna avsätter till exempelvis studieförbunden. Givetvis vill jag som studieförbundsrepresentant ha en sådan diskussion, vilken jag, även om det inte är uppenbart för Olsson, också för just nu. Men en diskussion kan aldrig ge ett fruktbart resultat, när väsentliga grunder för densamma bortses ifrån.
I regeringens alldeles purfärska proposition Lära, växa, förändra slås bland annat fast att folkbildningens förmåga att möta människor på deras egna villkor, förutom kunskap, ger möjligheter för människor att påverka sina egna liv. Det är i detta sammanhang ingen hemlighet att folkbildningen historiskt spelat en väsentlig roll i bildandet av de demokratiska välfärdsamhällena, vilket också många forskare har pekat på.
I slutänden handlar alltså folkbildningen om något helt annat än sponsrade hobbyer, den handlar om samhället och de demokratiska värden som de flesta av oss vill värna.
Det skulle vara roligt om Helena Olsson ville fördjupa sina kunskaper om studieförbundens och folkbildningens särart en smula, innan hon förstrött sätter likhetstecken mellan hobbyverksamhet och studieförbund. På så sätt skulle diskussionen, som vi båda vill ha, kunna föras på ett betydligt mer seriöst plan.
För att öka kunskapen om folkbildningens betydelse kommer regeringen att avsätta medel för ytterligare forskning på området. Vi som arbetar i verksamheten är inte oroliga för vad den kommer att visa.
Marcus Pehrsson
Så jobbar vi med nyheter