Succé utan skrivkramp
Jonas Hassen Khemiri skrev sin första bok som 21-åring. Den kom aldrig till bokdiskarna, och tur är det, säger han. Det var ett klassiskt förstlingsverk. Men genombrottsboken blev däremot stor succé.
När Jonas och jag ses på ett fik i Nyköping ska han strax i väg för att möta sin publik på folkhögskolan.
Han är inte alls den person som jag har väntat mig. Jag antog förstås att huvudkaraktären Halim i boken är Jonas alter ego, så många likheter som det finns dem emellan. Men det är det inte.
Boken har blivit lite missförstådd. Vissa journalister har tyckt att boken är så äkta med sitt språk. Men språket är Halims sätt att konstruera sin identitet. Det är inte äkta, utan länken mellan ett språk och en identitet, det enda sättet för honom att berätta sin historia. Han har en språklig medvetenhet som gör att han bryter med den svenska identiteten som han inte vill tillhöra.
Det låter nästan som att han är en riktig, levande person?
Ja, det känns lite så. Jag tycker om när en karaktär tar över boken. Kanske sitter han där ute någonstans och skrattar åt mig just nu. Jag gillar den osäkerheten.
Ett öga rött handlar alltså om Halim som bor på Söder i Stockholm. Han känner sig utanför det svenska samhället och vill visa att han inte tänker anpassa sig för att blir en del av det.
Idén till boken föddes när Jonas gick på högstadiet i Stockholm. Hans pappa är från Tunisien och mamma från Sverige och han hade en hel del av det kategoriska tänkandet som Halim också har. Det var svart eller vitt, gott och ont, aldrig grått som verkligheten ofta är. I boken tvingas Halim in i den grå zonen även om han inte riktigt vill veta av det och så var det för Jonas också.
Det är klart att det finns likheter mellan mig och Halim, men fiktion är fiktion. Jag skrev också dagbok i högstadiet och hade den där romantiska bilden av mitt ursprung. Men det är ingen självbiografi.
Ett öga rött blev en stor succé. Hur går du vidare efter det?
Jag känner mig inte så blockerad. Många äldre författare frågar också om det, men jag känner precis tvärt om. Det känns som att jag har en helt annan möjlighet nu, jag har råd att skriva ett par dåliga böcker om jag vill!
Ett erkännande av Jonas och hans boks storhet är inte minst att han fick vara värd för ett Sommar-program i radio i somras.
Då handlade det mest om musik. Hiphopen är en viktig del i Jonas liv och det var när han skrev hiphoptexter som de första litterära stegen togs.
Jag var inte så bra på hiphop och musik, det var inte min påse. Men jag får mycket inspiration av hiphop.
Nu har Jonas just skrivit klart en pjäs som heter Invasion, tror han i alla fall. Vad den handlar om är hemligt än så länge. Ett öga rött har också blivit pjäs och att skriva dramatik tycker Jonas är roligt.
Jag tänker mycket på teater, jag tycker inte att den formen görs rättvisa. Folk utnyttjar inte det faktum att det är levande personer på scenen. Jag förstår inte de där återkommande pjäserna där gestaltandet är huvudpoängen.
Några konkreta bokprojekt har han inte just nu, eller man vet inte som han hemlighetsfullt säger. Det han vet är att han vill hålla på med ord i någon form i alla fall.
Vad vill du med ditt skrivande?
Jag har ingen dold agenda och allt jag svarar på den frågan kommer att låta som klyschor. Jag tror på något skamligt sätt att jag skriver för att jag själv har roligt, vilket kan låta lite arrogant mot mina läsare. Men så är det jag mår bra av att skriva.
Så jobbar vi med nyheter