Sedan några år bor Sune Karlsson och hans fru i en lägenhet i närheten av barndomshemmet. Han promenerar ofta förbi den gamla villan, som SN tidigare skrivit om, står övergivet.
Sune ömmar för de som har det jobbig i samhället och tycker att Nyköpings kommun borde tänka om och låta hemlösa bo i villan i stället för att låta dem driva runt. Men han har också viss förståelse för att det skulle kunna skapa vissa motsättningar då missbruksvården har sin verksamhet i de kringliggande byggnaderna.
– Jag förstår inte hur politikerna kan gå med på att det står tomt när vi har bostadsbrist i Nyköping. Det ligger fint och man borde utnyttja det till något vettigt. Vill man inte ha hemlösa här kan man bygga kontorshotell eller vad som. Bara det inte står tomt, säger han.
Sune Karlsson kikar in i ett av källarfönstren till det gamla barndomshemmet. Här låg potatiskällaren förr. Nu är utrymmet helt urblåst.
Annat var det på 40- och 50-talet när Sune och hans tvillingbrorsa Rune växte upp. På den tiden bodde det fyra familjer i huset som alla arbetade vid det stora jordbruket på Hemgårdsområdet. Sunes pappa var rättare (förman) på jordbruket. Marken och byggnaderna ägdes, då som nu, av Nyköpings kommun. I området fanns även sju affärer, ålderdomshem, sjukhem och till och med en tvättinrättning.
Sune talar ljust om sin barndom. Det fanns mycket barn i området och "man var aldrig ensam".
Sune pekar och berättar medan vi går omkring i området där bland annat missbruksvården har sin verksamhet i dag. Han visar var det fanns odlingar, var höskullen där ungarna hoppade i hö låg, och de stora gärdena där det åktes skridskor om vintern.
– Jag erbjöd mig att köpa huset av kommunen för 15 år sen, då det också stod tomt. Men då sa kommunen att huset inte var till salu. Det är omöjligt att förstå sig på vad de vill egentligen, säger han.